Och det var ju en jäkla otur, eftersom Lukas just fått en extremt rolig och intressant inbjudan till Fryshuset i Stockholm där Rikard jobbar:
Fryshuset har valt ut Dig som en av 81 andra personer för att staka ut framtiden för och med Sveriges unga. Med Ditt deltagande i Fryshusets Future Search workshop kommer vi att få unika insikter om vart vårt samhälle är på väg men framför allt lära oss nästan allt om trenderna och stråken av idéer som formar unga människors vardag. Du kommer att träffa och lära känna 80 spännande personer under tre dagar och skaffa Dig helt nya kontakter för framtiden. Med Ditt engagemang i Future Search kommer Du att bidra till en positivare samhällsutveckling för unga människor och Fryshuset.
Biljetten var betald, och tre dagars workshop väntade på honom, och så hamnar han knäsvag och bukdarrig i sänghalmen.
Så Mirja fick bli standin. Nu sitter hon på tåget på väg till stora staden och ska få representera västkustens lantisungdomar när politiker, entreprenörer och unga möts kring framtidsvisioner.
Rikard sitter under tiden och planerar sin roll som spindel i nätet. Ett av alla tusen nät han tycks sitta i. Så här på håll, sedd från den västkustska idyllen, verkar han ha en aningens för många järn i elden. Och man kan undra hur länge ha orkar vara sådär överengagerad. Men det kanske är exakt samma sak som min pappa skulle säga om mig. Jag hinner ju aldrig åka hem till honom, och han bor endast 4 mil bort, och när vi talas vid i telefon berättar jag bara om alla järn jag har i elden...
Nåväl. Vad gäller stackars magsjuka Lukas så har han plåster på såren i form av storebrorslöften om nya chanser under vårens lopp, till delaktighet i sammanhang som handlar om verkliga insatser i en miljö som är ny. Just vad han behöver - att få lyfta blicken högt över gymnasieträsket, och bort mot en hägrande vuxentid, fylld av spännande och intressanta sammanhang med utmanande arbetsuppgifter.
Jag ska sova gott inatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar