Trummor och sadel

Idag var en skön dag! Den började med kaffe på jobbet, sen en biltur med Catharina till Hamburgsundskolan där vi träffade ett lärarlag som jobbar entreprenöriellt (massor med glöd!). Vi fick byta tips, idéer, feedback och kunde få lufta våra funderingar hit och dit, ända tills vi kände att den pedagogiska brunsten började vakna i djupet. Så himla skönt och upplyftande!! Sen tillbaka för att upptäcka ett paket på skrivbordet - leverans av massor av fina usb-minnen med skolans logga på, kändes så proffsigt på nåt sätt....Sen bar det iväg till Bullaren med de sista fågelholkarna som skulle levererars till förskolor, inklusive utlovade webbkameror. Massor av glada och spontana barn som drog i mig och skulle visa allt. Å sola ho sken över nejda.....


Timmarna flög, så det var dags att tuta till stallet och möte upp Mirja med två sadlar på lån, vi provade och testade och Mirja bestämde sig snart. Det blev en Zaldi. Hon red sitt första pass med den och var mer än glad och nöjd. Synd bara att min rumpa borde ha varit en storlek mindre för att platsa bra i den.....På Tark blev jag tilltalad av en man som kände mig men jag inte honom, även om det ar något bekant med honom.... Det visade sig att han var granne till en av mina klasskompisar i Skeetrakten när jag var nyinflyttad som 12åring....! Vips strömmade en massa minnen från den tiden fram! (blandade känslor vill jag lova) Men det var grymt kul att talas vid med en som kom ihåg mig från den tiden :)

Lagade mat hemma (tillhör knappast vanligheterna, oftast är det Michael som slänger ihop nåt...)och sen skulle vi knalla bort till "nya" huset för att kika vart kosan bär på torsdag, men så dök Siv upp ihop med Dembo, de skulle låna mina djembetrummor till kursen i trumning och dans på skolan på torsdag och fredag. Det var en nice surprice och kul ny bekantskap, och om mitt schema inte blir överbelastat sitter jag nog och trummar en stund imorgonkväll unmder ledning av ett proffs :)..... En sightseeingpromenad med dem blev det ändå, genom halva Grebbestad och givetvis bort till Bäckevägen. Inte en kotte mötte vi, bara Per, och han är ingen kotte.

Huset ser inte ut mycket för världen på bild. Men det har "det", vänta bara :)

Jag stirrar på den fullnande månen ikväll och känner hur den rundar till sig inför morgondagen. Imorgon händer det nog en hel del intressant. Det kan vara en klok sak att försöka få sig lite nattsömn!

Hopp

Här kommer då äntligen en ganska rättvis bild av vilken typ hon är, vårt nyförvärv.... Hon heter Pretty Woman, kallad Julia, och nästan alla bilder hittills visar en flängig slängig varelse med hovar överallt och tungan hängandes utanför. Men hon är förstås underbar för det. På film har hon också fastnat men då hoppar hon två hinder på en gång och framstår som en aningens hjärndöd, eller åtminstone totalt respektlös gnäggtok....




Nåväl, hursomhaver är både jag och Mirja rätt fjolligt glada, vi kollar tävlingssäsongen och sadlar om vartannat. Var på Buars ryttarbod idag och lånade någar exemplar som vi riggade äkta plastsopsflyttsäckar åt, nästan som en riktig häst. Nästan. Nja. Försökte också lägga sadlarna på våra egna ryggar, det var intressant, man kände direkt hur de tryckte olika mot ryggmusklerna.



Egentligen borde jag vara en klok kvinna nu och putsa och feja lite till, eller skriva listor, eller planera veckans outfit (innan plaggen sugs ner i den svarta flytthålstratten).
Men, se det struntar jag i. Känner mig bångstyrig, sur, äcklig, barnslig, fet, hungrig, långsam, och totally fed up med allt vad effektivitet heter. Det finns en gräns för hur übereffektiv man kan vara utan att drabbas av krackelerande skrumphjärna. Den gränsen manifesterade sig på jobbet idag när jag var på väg mot att sätta mig ner och göra tusen administrativa sysslor, men fastnade på väg från toaletten vid TVn i lärarrummet, där Stig kopierade en dokumentär om en pojke med ALD. Den var så gripande att jag bara hamnade där på en stol. Tittade och grät. Trebarnsmamman som kämpade tillsammans med en hel stab av assistenter, för att ge sonen några värdiga och glada år innan sjukdomen slutligen tog hans liv.

Allt är relativt. Jorden gick inte under, inte skolan heller, sysslorna väntar tåligt på mig,och jag fick en oplanerad fortbildning i människans möjligheter.

Imorgon ska jag vara effektiv igen. Nu går jag och svullar i mig en matsked Nussi direkt ur enkiloshinken :)

Natti!

Fulfall

Plötsligt går luften bara ur. Efter flera dygn av uppmärksam energiansamling, så blänger vår oerhört fula soffa mig rakt upp i ansiktet och jag mår illa. Soffan är fådd för länge sen, blekblå, sliten, grådaskigt smutsig trots tvätt, bespilld med vin och nerlusad med hundhår. Det luktar illa i vardagsummet, och kattlådan har för lite kattsand. Flisan den Förskräcklige har klängt runt bland alla prydliga sopsäckar med lakan och handdukar, så jag får springa och tejpa alla revorna i den tunna plasten. Trappan ser ut att få liv varje gång man går i den, eftersom damm och hår virvlar upp vid varje steg. Allt är fult.





Mina fingrar värker, precis som vid förra flytten och jag kan knappt knyta ihop en plastpåse, än mindre vrida ur en trasa. Magen känns degigare än någonsin, oduschad, stripig, ful och glåmig är jag (samma outfit idag med). Och mitt upp i alltihop är jag så nöjd, så glad, så oändligt tacksam. Mirja är iväg och rider sin sprillans nya älskling Julia, Lukas myser över att ha kontroll över livet, Michael fixar markservicen och gläds åt att snart ha eget hus igen, Rikard lever intensivt mitt i det virvlande storstadsmusiklivet. Det vankas nya barnbarn i maj, ena kusinen pluggar språk, mamma är kär, pappa vågar äntligen prata om att flytta till oss, och alla människor är så underbara, kloka, vackra och trevliga, och folk försöker reda upp i sina liv, och våldet har inte ökat och krigen inte blivit fler, och unga super mindre nu än förr och de är klokare, mognare än förra generationen och jorden ska inte alls gå under. VÅR!


(Mirja på väg till Esmis tidigare idag. Pyjamasbrallor? frågade jag... "Orkar inte byta, vi ska ändå flytta snart" var svaret...Nån som hänger med i den logiken? Hm. Jag ska nog inte redogöra för hur Mirjas säng ser ut i närbild. Maja-katten (som numera mestadels bor i Mirjas säng eftersom Misse konsekvent ägnar dygnets alla timmar till att jag iväg henne från allmänna utrymmen) kan berätta en annan gång.)

PS. Läs dagens höjdare i GP: Debattartikel från Teologiskt Forum - Göteborgs Domkyrka, om att införa obligatorisk samhällstjänst för unga istället för militärtjänst.
"De rättigheter som de allra flesta av oss tar för självklara – till exempel rätten till vård, skolgång och omsorg – är nonsens om ingen känner plikten att tillhandahålla dem."
Oj, vad jag håller med!!

Idag behöver jag inte visa min outfit. Den är nämligen samma som förra veckan. Så då var det avklarat. Det ligger en fet randig katt i en naken soffa intill mig. Han var en duktigt katt idag och jagade bort en pedofilkattfriare, eller en felkattfriare. Alltså en friare till nåt som inte funkar. Flisan är 3 månader, Missan är kastrerad. Men slagsmålet i trädgården var tufft.
Hela vardagsrummet är nu naket. Vi packar, och idag rök gardiner, tavlor, prydnadssaker och böcker ner i lådorna. Cesar tycker inte om det hela, vankar efter oss, och försöker lätta upp sin egen stämning med att tugga på ett ben.

April är verkligen rätt månad att flytta i. Allt känns så enkelt, lättfixat, snabbt och hoppfullt.


För övrigt så har vi köpt Pretty Woman. Det känns också helt bra.
Ät mera frön.
Natti!

Dagens outfit

Till och med när jag läser min kloka och nyanserade sons blogg tvingas jag få reda på, i både text och bild, vilka märkesskor han bytte mot vilka märkesskor och vilka kläder han föredrar. Vad har hänt? Vad är det för Kafkavärld som pågår? Varför bloggar ytterst förnuftiga och smarta och vettiga människor om sina kläder? Hur intressant är det på en skala, att få reda på vilka märken andra har på vilken kroppsdel? (jätte , säger min dotter, och hon är också rätt vettig, men ändå tydligen ganska felvaggad) Och hur intressant kan det då vara att få veta reda på dagens outfit, om märkena (eller bristen på) antyder att de är tillverkade av barnarbetare i lågprisvänliga tillverkarländer? Nä, just det. De bloggarna har jag ännu inte stött på, hm, konstigt.

Folk som inte köper märkeskläder, visar de alls sin outfit? Såna som köper på second hand - visar de upp sina fynd? Tja, troligen, OM fyndet innebär typ en Gucciväska man lyckats nappa åt sig för halva priset... Bloggar folk som inte har märkeskläder, om sin outfit över huvudtaget?

"Det är inte ytan som räknas", sa man till min generation när jag växte upp på 70- och 80-talet. Säger man det till ungdomar nu, så skrattar de bara. Det är ytan som räknas. Ju mer yta desto mer intressant. Jag tycker den utvecklingen är rätt äcklig. Faktiskt.

Dagens outfit är mjukisbrallor, köpta på höstrean på Sportshopen 2007 för 199 kr. Det är rosa fläckar i rumpan efter cykelsadeln som tagit färg efter en blöt Icakasse. Fleecetröja, även den från Sportshopens rea, 199 kr.

Sen är det då mina sockar. Sportsockar i ylle och med bra resår. Köpta vintern 2008 på Intersport på Nordby, 100 kr. De är väldigt noppriga nu, men jag älskar dem.

otroligt att man bara hamnar i segsoppan så där när man egentligen skulle ha hämtat 18 bananlådor och tömt en bokhylla redan vid 12 idag. istället blir det en sån där dag när soffan har rullat in sig i den senaste flugklistersorten, jag sitter ohjälpligt fast. hittills har jag sett två filmer, druckit té och kaffe, rapat och fingrat på min degiga mage. undviker nogsamt alla speglar. Mirja och Cesar har knuffat mig uppför Stöberget en sväng, vilket brukar medföra en kick, med det hjälpte denna dag föga. vinden susar inuti mitt huvud och det bästa man kan göra är att sitta mycket still. en gigantisk tursamhet är ändå att det vankas föda hos svägerskan med familj runt knuten, vem vet med ryskt tema, eftersom Cecilia far åstad till kommunistenland och ska svänga sig med russki ordski ett antal månader. behändigt och tacksamt att slippa hasa sig bort mot frysen och blåstirra in i frosten medan man inser att hemlagad mat kräver ansträngning av sånt slag som denna dag icke finnes.

min remarkabla mor kvittrar just nu runt i sin löjligt välstädade lägenhet och har besök av sin long-time-ago-first-lover. gammal kärlek rostar aldrig, det var typ 54 år sen de var ett par, rätt otippat att de har hittat varandra igen, och jag myser. inte minst över det faktum att han inte röker. håhåjaja, undrens tid är icke förbi.

i stora sonens blogg kan man läsa att han har haft rap-workshop med Vattenfalls ledningsgrupp, det lät ju riktigt roligt, kanske nåt att föreslå vår arbetsledning? personalen kan behöva nåt uppiggande, och de verkade ju inte nappa på förslaget med afrikansk dans eller trumkurs :P....

nu är det dags att kravla sig loss från kletet i soffan, gå en omväg förbi spegeln och ta sig de 50 stegen runt kvarteret. maten och la familia väntar.

Vårvårvårvårvår

Tranor!!! Ett par, som strosade runt i lugnan ro på fältet - tills tåget kom. Mobilkameran är inte snabb och inte skarp, så man får titta extremt noga för att se två små prickar över skogsbrynet: tranorna som flyger iväg...




Baloo/Findus har flyttat till Emelie, Ebba, Cia och Patrik. Han kommer trivas kanonbra hos dem, det såg vi redan medan vi satt på deras sköna altan i solen och drack kaffe. Hopp och skutt efter leksaken :)



Glad nyhet! Både Lukas OCH Mirja har sommarjobb på MacOlssons denna sommar. Mirja fick beskedet imorse och har varit på sitt första arbetsmöte, hurra!
Övrigt: Cesar har jagat tennisboll idag och haltar nu massor på framtassen. Missan gnäller efter sin son och bryr sig inte nämnvärt om sin kvarvarande lilla dotter. LillMisse, som troligen kommer bli kallad Flisan, ska få flytta till Siv B till sommarlovet. Har redan varit där några timmar och känt in sig.
Just nu balett på tvn.
Kallt om tårna.
Mätt.
Jättetrött (gud så tråkigt)

Kan inte förstå riktigt varför så många människor är fel när det är så enkelt att vara rätt. Nyheterna och tidningarna kanske ska få vila från mina ögon ett tag, för just nu är jag besviken på mänskligheten. Nyhetsrapporteringen spär på. Vill vara glad åt våren, tillfreds och i balans. Men måste ta tag i en massa besvärligheter som inbegriper rena dumheter. Stingslig jag blir då.

Ser fram emot flytt!!

Konsten att ramla av en kontorsstol

Man sätter sig framför skrivbords-datorn och surfar efter resultatlistorna på dagens Bohuscup-tävling på Tanums Ridklubb. Medan man gör det knarrar den åldersstigna stolen surt. Så hör man att någon smäller i en bildörr utanför. Man blir då nyfiken och lutar sig mot fönstret för att titta efter. Då gör stoljäveln ett elakt lappkast och sekunden efter ligger man på golvet med tappad anda och undrar vad som bet en i hälsenan.

Smärtan är av den ondsinta typen, man kan inte skrika och inte tiga ihjäl den heller. Den breder ut sig som fimbulvinterns istäcke. I flera minuter var jag riktigt riktigt tyst. Sen haltade jag ut till köket för att beklaga min nöd för Michael, men brast ut i hysteriskt skratt istället. "Jag ramlade av stolen - hjälp"... hur låter det då....? Nu sitter jag med blå och gnällande hälsena i soffan. Har fått vin till tröst, och arnikaomslag på senan.


Mirja did well. Pretty Woman, eller Julia bland vänner, skötte sig strålande, och ekipaget kammade hem tillräckligt med stilpoäng för att vinna i sin kategori. Och det var extremt intressant att se stildomaren in action medan ekipagen skuttade fram över hindrena med raka ryggar och kontrollerade rörelser. Men jag får erkänna att det blev lite tråkigt och långsamt i längden. Synd att omhoppningens spänning är borta nu när stilhoppningen kom emellan i Bohuscupen. Det var ju onekligen rafflande underhållning de åren som lagen satsade allt på fart i omhoppningarna!


Våran lille kattkille ska flytta på fredag! Han har nu blivit officiellt tingad till en familj, där han kommer att trivas superbra. Men jag önskar de ville ta tjejen med, de är ju så gosiga ihop.... Nåväl, det går som det går.

Basen till min tonårsepok krackelerar

Var och hälsade på pappa idag. Det var chockartat att se ladugården. Som om jag plötsligt förstod att det är över nu. Min tonårstid, mina föräldrars gröna-vågen-tid... Åren av hopp, drömmar, besvikelser och möjligheter. Flytten till Sverige, att få en egen ponny, att äta hemodlade rödbetor, att känna sig ensammast i världen, att hamna i en ordlös kulturkrock. Den bedårande naturen, friden, lantligheten. Den nya gröna vågen och allt man skulle göra, klara, fixa själv. Bruka, odla, laga, leva, reparera. Men allt sprack. Bara minnen kvar. Och nu förmår vaktmästaren för den epoken, min far, inte mer. Taket har slutligen rasat. Heder åt honom som stod pall så länge! Älskar.....

Taket har slutligen rasat på den uråldriga ladugården. Den här vinterns snötyngder fick taket att slutligen ge upp, efter flera vintrars envetna ihållande hållbarhet.


Här inne, här under, står den utmärkta hackelsemaskinen, den har ett stort svänghjul som man snurrade på, och en pedal man trampade på i takt, så matade man fram halmen, och den kom ut korthackad, perfekt att strö med i boxen.


Pappas Lada står bredvid ladan. Båda numera obrukbara.



Snötäcket förde ändå gott med sig. De oskördade morötterna har hålt sig finfint under tjocka snötäcket. Vårens tidigaste morotsskörd?


Innanför fallfärdiga fönster spirar grönskan, några veckor före utomhusväxtligheten.

Stockarna härstammar från 1700talet. Försöker man slå spik i dem, kan man räkna med en stor hög krökta spik.

Varje dag kommer rådjuren, flera gånger, och äter av vitkålen, havregrynen och morötterna som pappa lägger ut.

Arbetsredskap från en svunnen tid. Brustna drömmar och urholkad ork.

Stalldörrens hästsko påminner mig om dessa drömmar. Även den bleknade järnvitriolen. Älskade Miller, min New Forestvalack, bodde i boxen bakom dörren under tre år. Han lärde mig att barndomens drömmar inte alltid resulterar i verklighet. En ganska så bitter läxa, för en ivrig fjortis från en annan kultur.

Hejdå epoken! Tack för du fanns i mitt liv.

Grävling

Vi städar. Ute och inne, fram och tillbaks. Mina fingrar är nariga och fnasiga, näsan nyser av Ajaxdofterna. Det är ett lopp i motvind, ett Sysifostragglande, och alla gamla surdegar väller ut från sina gömslen, vräker sig in mitt synfält. Klibbar fast. Slänga eller spara? Sortera eller stapla? Vika eller knyckla? Bra att ha eller barlast enligt Feng Shui?

Så kommer han då intravandes, lerig, nej jordig från tass till nos, (vems trädgård är drabbad?)och lämnar klafsiga svarta hundspår efter sig uppför hela trappan och in sovrummet, ackompagnerat av fallande vitt hårludd. Jag tar då min Ajax i ena näven, och grönsåpan i den andra, och beordrar ner byrackan. Straffkommendering in i duschen, fast jag låter jätteglad på rösten förstås, och försöker få honom att tro mig på mitt ord att han är världen gulligaste hund. Jag duschar honom, genom all hans tjocka päls, gnuggar, skrubbar, schamponerar, talar milt och jomsigt. Han stirrar uppgivet på mig, och försöker låååångsamt dra sig mot kanten av duschområdet. Men jag är bestämd. Skölj och tvätt, minst tre ggr. Sen en handduk, sen en till och en till. Efter det ruskar han sig tre ggr, och jag är dyngsur. Sen gnuggar han sig tre ggr på tre olika mattor, lämnandes ett vit matta uppepå de röda och oranga ytorna. Sen går vi ut och jag borstar honom, läääänge. Allt detta tar minst tre kvart.

Han ägnar sedan all tid åt att darra, se ynklig ut, ledsen, förstörd, darra lite till, och följa efter mig som en hund. Han luktar ganska gott.

Ja. Två timmar senare har han råkat komma ut igen, passade väl på när dörren stod öppen en minut... När han nu väl kommer in är han lika jordig igen (jag överdriver. inte lika jordig. men nästan). Suck. Hundar.