2013 - och nu? översatt från holländskan

Här kommer en ny text, översatt från holländska, skrivet av Léonne Meiresonne, hämtat från hennes blogg:


"2013 - och nu då? (1)

I den 4: e dimensionen gäller nyckelbegreppet: Kärlek till dig Själv. Den 4: e dimensionen handlar om att uttrycka ditt kärleksfulla Jag i världen. Ditt Jag, med allt vad det innebär. Och ur denna Kärlek till dig själv föds följaktligen Kärlek till världen omkring dig, eftersom du inte kan älska din nästa mindre (eller mer) än du kan älska dig själv. Detta är en kosmisk lag.

Problemen du upplever i ditt liv nu under denna nya utveckling - denna "nya era" - kan spåras till bristen på kärlek till dig själv. Detta märks just nu i mångas liv i form av en konflikt mellan den maskulina och den feminina principen. Båda dessa lider av bristen på kärlek till sig själva. Detta uttrycker sig bara på olika sätt. Det maskulina och det feminina träffar exakt varandras svaga punkter.

Det maskulina är utåtriktat, det feminina är inåtriktat.
Brist på kärlek till sig själv genom det maskulina riktas utåt. Så alla de fördömanden det manliga har om sig själv, alla känslor som det inte får finnas, allt som inte får uttryckas men ändå finns, projiceras istället på omvärlden.
Brist på kärlek till sig själv genom det kvinnliga riktas inåt. Så det kvinnliga suger upp dessa maskulina projektioner inuti sig, och de upplevs då som en inre "sanning". Eftersom det maskulina är handlingsinriktat till naturen, och det feminina är  kontemplativt, är det logiskt att denna drivkraft sätts i rörelse av den maskulina energin.

Nu ombeds det maskulina av kärlek till sig själv (tillåter jag mig vara som jag är?) att ta ansvar för det som är hans. Nu ombeds det feminina av kärlek till sig själv (tillåter jag mig att se mig själv som jag är?) att sluta ta ansvar för det som inte är hennes. För kärlek till sig själv leder till utveckling. Men det leder till stagnation både att inte tillåta sig vara det man är, som att inte se sig som den man är. Det maskulina kan inte växa eftersom det inte tar på sig det som är hans eget, och det feminina kan inte växa eftersom det tar på sig sådant som inte är hennes. Det manliga fortsätter sitt handlande "som om inget hänt", det kvinnliga fastnar genom detta i en slags en förlamning.

Hur är balansen mellan det maskulina och det feminina inuti dig? Med vilken av dem behöver du att arbeta för att få balans mellan dem båda? Livet visar dig."

Födelsedag

Mirja fyllde sjutton år. Det var i torsdags. Eller i fredags. Svårt det där. Den 29e finns ju inte, när den inte finns. Så - någonstans där mitt emellan så fyllde hon.

Lite ovant. Första gången hon inte var hemma liksom. Sedan hon flyttade ut, i september, så har jag liksom väntat på att hon snart flyttar hem igen. För det är ju helt otänkbart att det yngsta barnet flyttar hemifrån innan mellanbarnet. Så ung. Och allt. Klart hon snart härjar runt här hemma igen. Kläder överallt och detta ständiga "mammaaaa!!! vi måste....!!!!".... Klart det blir så. Snart.

Ja, så har jag nog omedvetet tänkt på saken. Men nu så har det gått ett halvår snart och hon har inte sovit hemma en enda natt sedan hon flyttade. Och jag börjar så småningom förstå att hon faktiskt HAR flyttat hemifrån.

Så hennes födelsedag blev udda. På onsdagen tänkte jag "Oj hoppsan, fyller hon imorgon, eller fredag?", och så fick jag fundera över hur man firar någon traditionsenligt med bricka på sängen och paket, och tårta, och allt. När denne någon inte finns innanför ens väggar längre. Helt plötsligt.

På fredagsmorgonen hade vi några paket, en nybakad kladdkaka och en bukett blommor i famnen, och åkte således till den lilla lägenheten. Där kändes allt det där med födelsedagsmorgon nästan som vanligt, bortsett det faktum att hon inte låg kvar i sängen och låtsassov. Det blev en trevlig frukost, som hon och Anders fick bjuda på. Vi hade ju bara med oss kladdkakan :)

Lördagen hölls kalaset. Hemma hos oss, där är det nl tillräckligt rymligt. I sedvanlig ordning bjöds diverse nära personer. Och nästan alla hade med sig pengar, för vad annars kan man glädja en sjuttonåring med i dessa tider?

Det var mormor då. Hon gör som hon alltid brukar - hittar på något som är helt signifikant för endast henne. I detta fallet riggade upp en musikanläggning modell (mycket) äldre som skulle driva en 78-varvsskiva med musik som hon skulle dansa till. Musikanläggningen hade stuvats ner i en väska för att kunna fraktas från hennes lägenhet till vårt hus. För att göra en lång historia kort så fick undertecknad en veritabel stöt under den undersökning som följde på felsökningsprocessen som följde på bortfallet av ljud som skedde strax efter föreställningens början. Plan A sprack därmed, och mormor, iklädd eurytmidräkt för dansens skull, fick ta till plan B, och sjunga sången istället. Som för övrigt var en sång som mormorsmor Cecilia kvädat på den tiden det gjordes 78-varvsplattor. På det viset fick vi äntligen höra mormor sjunga med sin imponerade bariton, vilket inte händer ofta. Som grädde på moset fick Mirja, av mormor, också en bibel. Till. För säkerhets skull.

Jag vet ingen familj där barnen fått så många biblar av en och samma person. Jag räknar till minst 8 olika. Den senaste var imponerande stor. Det finns ett underliggande budskap i dessa gåvor, som jag inte är helt säker på har nått fram till barnen. Det behövs nog några biblar till.

För sent

Från sängen - en vanlig vardagskväll, bloggat från mobilen, som givetvis hakade upp sig.

Lägger mig för sent. Är ju jättetrött. Både på morgonen, dagen och kvällen. Varför lägger jag mig för sent. Varför. Lägger. Jag. Mig. För. Sent.

Måste vara ITboomens fel.
Garanterat.
Det kan ju inte vara mitt fel.

I övrigt en omtumlande men bra dag.

Nyss

Nyss skrev jag mitt förra blogginlägg.
Helt nyss. Typ.
Nyss satt jag i soffan och tittade på Vasaloppet
och alldeles alldeles nyss gjorde jag det igen.
Denna gången vann inte svensken, utan norsken.

Nyss var jag nyutbildad och grön.
Nyss var jag hemskt osäker på vem, vad och hur jag skulle vara.
Det var nog faktiskt helt nyligen.

Och nyss är nu, om och om igen.

Det svindlar.

Jag får rikta blicken framåt.