Som en sur lax ur frysen

Hungrig. Ville cykla iväg och fira med en langos. Eller köpa hem en pizza. Det är en sån dag. En sån där dag man bara längtar efter smakförstärkare, kolhydrater och salt. Men eftersom ekonomin surar än, efter den där vidriga veterinärräkningen, skulle jag vara en Duktig och Ekonomisk Husfru. Dök ner i frysen, som är bräddfylld med matrester, odefinierbara bär, bra-att-ha-knyten och storkoksportioner. Till exempel resterna från en helstekt ugnslax. Perfekt! Det är ju skitgott med lax, i en sås, över pasta. Dragonsås!

Det var bara det att laxen visst dök ner i frysen när den redan hade tappat lusten. Och det är så himla typiskt jag-säger-inte-vem. Det luktar inte helt jättenystekt, men det är helt klart "fullt ätbart", och stoppas ner i frysen i en omarkerad random glasslåda. För den som spar den har, och Spara är både sötare och klokare än Slösa. Den generationen har förvisso rätt. Och jag öppnar locket, anar en smygande smått gulaktig fransig gammelfiskdoft, som jag effektivt ignorerar. Jag tinar laxen i micron, och rynkar min extremt känsliga näsa, men tänker "Kim förfanskärpdig". Och jag kryddar såsen, och blandar ner stora bitar finfinlax, och doften förvandlas till lukt, och lukten blir till en smetig stank, och jag äter. Och det är inte gott. Alls. Det är inte dåligt och jag får inte magknip, men det är inte gott.

Varför följde jag inte mina utmärkta kvinnliga instinkter för???!!!! Langos är RÄTT! Dessutom stänger Langosboden för säsongen, vilken dag som helst. Fan! Inte ens Cesar vill ha smasklaxen....

Nu är jag grinig, otillfredsställd och sur. Som laxfan.