Liten övergångsbildresumé

Nu är sommarlovet ohjälpligt slut. Mitt arbete drar mig obevekligt in i schemastress, kursplaner och nya skolmål. Nya studenter kräver min fullständiga uppmärksamhet. Det är bra. Det är bitterljuvt sorgligt. Det är hisnande. Jag återblickar mot övergången och njuter av det som sommaren gav, och allt som inte blev av . 

En ända gång lyckades jag komma ut på övernattningsäventyr med båten. En sorgligt vacker kväll då min väninnas son varit försvunnen och förmodad drunknad sedan några dagar. Övernattningen bjöd på inget gungande vågskalp alls, då det var ebb och båten stod med kölen stadigt förankrad på sandbottnen hela natten. Men vi fick seglat hem i åtminstone en halvtimme nästa morgon. I obefintlig vind och 2 knops fart.

Ungdomskärlek mitt i sorgen. Mirja och Anders jämförde
sina nybadade solbrännor i den fallande skymningen.

...och sommarens slutskede tickade sig fram.

Bästa och  sen-längsta vännen från Braunschweig.
Vi har känt varandra sen jag var 9 år liten.
Falk stannade i hela två veckor och bad enträget
om arbetsuppgifter. Han och Michael fixade
golvet till transporten som stått och
väntat på renovering i ett drygt år.

Alla tre mina fantastiska barn jobbade med Flintas kepsar
på huvudet den här sommaren. F.d. MacOhlsson,
numera Flintas, är Grebbestads hetaste nattkrubbställe.
Mirja jobbade i glassen, Lukas och Rikard i grillen.
Rikards karriär blev dessvärre kort i år, pga en kastrull
 vatten som landade på hans tår och gjorde honom
 arbetsoförmögenett tag. 

Först VM (Viktigt Möte) i båten i hamnen med bästa väninnorna
Harriet och Marina för att tala om Viktiga Saker.
Sen övertalad av H att gå på Röde Orm. H trivs finfint.

På Röde Orm är det kutym att dansa, bröla och hojta högt.
Ståendes på bänkarna är OK och rentav att rätt..
Men dansar man på bordet kommer vakten och
förpassar en raka vägen ut. Det gjorde mig inget alls.

Stöberget. Med Cesar. Inget är svårt, jobbigt, olösbart eller
hopplöst när man sitter där och känner vinden i håret
och ser ut över en obeskrivbart vacker skärgård.
Själavård, helt gratis.

...och hemma i köket roar sig ungdomen.
Här med en skojig app som funkar som skrattspeglarna
på Gröna Lund. De tog kort  på sig och såg ut som värsta
freakattraktionerna. Och la inte upp bilderna på nätet.
Fegisar :)

Första gemensamma arbetsdagen med hela arbetsgänget samlat.
Allvar och återseendets glädje, blandat med sorg över
terrormassakern i Norge, samt privata personliga motgångar
i vårt gäng. Närhet och förtröstan och nystartskänsla.

Kvälls-snapshot kl 23 i mitt sovrum. Nästan nere i djupsömn
och får plötsligt besök av mammiga barn.
Sekunden efter de gick slocknade jag.
Det tar på krafterna att börja jobba....

Michael var inte mycket hemma. Han jobbade mest.
Och när han inte jobbade spelade han.
Han spelade full. Som Jeppe, i "Jeppe på berget".
Han gör det jättebra. Tre föreställningar kvar.

Cesar på altantaket. Nämligen. På grund av att vi passar Laban.
Laban är valp, tokrolig och leklysten. Cesar tycker det är kul i sju
minuter. Sen gömmer han sig så gott han kan.
På taket till exempel. Och vill få hjälp sen, att bli nerlyft.
Det är Mycket Synd om Cesar när han tvingas vara valpvakt.

Stöberget, igen, en varmblåsig kväll. Min mobil lyckas inte ta
bilden så känslan kommer fram. Det var vidunderligt.
Ljummet, magiskt och himmelsvitt vackert.

Mitt Grebbestad.