tisdag 2 augusti 2011

Kragen funkar än

Det funkade. Jag lyfte mig i den, drog ut med Markus, en långtbortboende kompis och letade geocachar längs kusten, badade, solade, och kom hem på ett avsevärt bättre humör. Vi hade knäckt alla vi tänkte hitta. Men det tog mycket längre tid än jag trodde.

Att geocacha är klurigt. Man måste använda hjärnan. Räcker inte att leta fram platsen och sen tro att man ser skatten. Den kan vara gömd på de mest kluriga ställen. Inborrad i sten. Inne i vägskyltsrör. Eller så måste man först hitta ledtrådar i själva vägbeskrivningen för att alls hitta fram till platsen där den finns. Roligt att göra med andra, man tänker bättre ihop. Associerar bättre.

En ledtråd till var cachen skulle ligga var "rost". Så då får man leta efter rost. Lyfta och vända och gräva där rosten är. Ändå fanns det inte just där, utan alldeles nära intill i en helt annan liten gömma.

Tog med Falk och Catharina och Cesar en sväng i solnedgången, för på Sövall fanns en ännu oupptäckt cache. Bedårande vackert och hyfsat lättfunnen. Mmmm. Livet kan vara glimtvis bra.

Nyfiken på geocaching? Det är enkelt, man behöver en gps eller en smartphone med geocache-app. Och en lust att knalla omkring i naturen och leta efter dolda små skatter. De finns i städer också. De finns över hela jordklotet, 1472223 cachar utlagda för närvarande, säger hemsidan. Kolla in sidan här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Byter bloggplattform

Om man ska komma framåt måste man lyfta foten, placera den framför den andra foten och flytta över vikten framåt. Nu byter jag bloggplattf...