I sprickan mellan då och sen.

Sommarlovet lider mot sitt slut. Börjar vakna tidigt om morgnarna igen, med en lätt jäktad ilningsförnimmelse genom ryggraden. Dags att ställa om, ställa in, ställa upp. Rama in i tider att passa, krav att uppfylla, förväntningar att infria. Ajö till oändliga tankevindlingar. Hej till snabba beslut.

Smärtfyllt underbart. Detta mellantillstånd. Vet inte åt vilket håll jag längtar mest. Båda är rätt, båda är fel.
Men jag lever åtminstone.

Bilden tagen av Catharina, på
Prekestolen. I sprickan
såg jag 600 meter ner.