Var i trädgården. Den svårligen ouppmärksammade men ändock idogt växande.
Hittade spännande knölar bland blad och grenar. Ätbara sådana. Goda. Jättejättegoda.
Blir lika förundrad som varje år, varje skördetid - så vackert, så gott, så ... rätt! Varför odlar jag inte? Varför är min matkällare tom? Varför lever jag ett liv där jag inte anser mig hinna orka veta? Fast jag vet?
Plötsligt känns det så himla I-landslöjligt att handla genmanipulerat, onyttigt, svindyrt, ohälsosamt, stressodlat, långvägaimporterat. Jag är så himla I-landslöjlig. Ja, i alla fall 10 av 12 månader per år.
Men nu ska här ätas närproducerat i en månad eller två. Jag får hoppas på att sylt-, saftnings-, och samlargenen kickar igång åtminstone innan jag blir pensionär.
Sprängsaftiga plommon....
Gurka med garanterat mera gurka än vatten i sig...
Smakfulla gråpäron med de mest fantasifulla formerna....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar