Igång!

Japp det funkade! Nydansad och glad.
Läskigt innan jag kom igång...

Så här ligger det till: hösttider innebär att en träningshurtfrisk vind stormar in bland folks sommarljumma vilovanor. Det börjas på gym kors o tvärs. Zumba, yoga, bodystep och friskispepp.

Jag värjer mig. Jag kan inte värja mig. Så fort fler än tre personer visar sig positivt inställda till något, vaknar Anti-Kim. Vill inte gå i flock, inte följa ström, inte masspsykosas. Tack.
Men påverkad blir jag och visst rycker det även i mina solförslappade lemmar.

Ett sommartips på en speciell dansform fick mig ut på nätet att söka. Forskade mig raskt fram till att närmsta dylik finns i Stockholm. Eller Oslo. Typiskt mig. Hittar alltid något så vansinnigt exklusivt specialmärkvärdigt att jag inte kan uppnå det utan att resa bort en vecka.

Men jag vill ju dansa ofta. Så jag hittade nya tankebanor. Såna som får mig att känna mig kompetent istället för hopplös.

Nu har jag således köpt den speciella trummusiken till mobilen. Bokat aulan. Öronlurar. Dansat loss, ensam, med låst dörr och fördragen ridå. 45 minuters organiserad fri rörelselycka.

Fullt möjligt alltså, att slippa resa långt. Slippa trängas i grupp. Betala dyra årskort. Följa gympsykosens snabba triumfutbredning.

Fullt möjligt att dansa fritt, i fullständig ordning.