Välja sida - nej tack

Var på kurs. Att leda lärsamtal. Hur man genom samtalsmetoder i arbetslaget kan lyfta fram det gemensamma lärandet och utveckla den lärande organisationen. Det var bra, intressant, tankeväckande. Och helt underbart att få byta erfarenheter i lugn och ro med andra yrkesmänniskor inom skolvärlden.

Men så fick jag plötsligt känslan av att ha hamnat på ett slags Tupperwareparty. Det var under dag 2, när vi kursdeltagare blev uppmärksammade på att man kunna fortbilda sig på Karlstads universitet i ämnet. En 30p kurs på halvfart. Om det blev tillräckligt många anmälningar från vårt område kunde en del av kursen ges på distans, man slapp i så fall pendla till Karlstad!!

Tadaa! Blingbling sprakade från podiet där budskapet gavs. I mina ögon blev allt plötsligt som ett jättelikt försäljningsparty. Först en massa god mat. Och trevliga möten. Människor som gör allt för man ska känna sig väl omhändertagen i en trivsam miljö. Och sen. Inget köptvång men testa gärna, eller köp billigt! Konceptet, idén, produkten. Spread the word! Påbörja förändringsarbetet!! Med små framsteg förändrar man (skol)världen!

Eftersom jag är inget annat än en tvättäkta kritisk trulig på-tvärsen-typ ägnade jag sedan en timme åt att surfa reda på kritik mot metoden som vi lärde oss om på kursen. Det var intressant läsning. Bland annat hamnade jag här. En djupdykning i en riktigt bra diskussion, för den som orkar läsa om Bu eller Bä för docent H-Å Scherps slutsatser.

Jag insåg att jag hamnat i ett politiskt dilemma. Plötsligt handlade det inte längre om evidensbaserad skolutvecklingsforskning jag var där för att lära mig om, utan om huruvida det var höger- eller vänstermakter som stod bakom. Det var plötsligt lätt att förstå de negativa minerna jag stött på här och var bland kollegorna.

"Det där är dålig forskning" var en av kommentarerna jag stött på innan jag gick på kursen.

Det kanske inte handlar om "dålig" forskning, utan kanske mer att man tycker det är vänster- eller högerkrafter bakom. Men jag vill inte välja, jag kan inte välja! Jag är varken höger eller vänster utan oftast mitt i.....

Varför måste man alltid välja???

Kan man inte bara ta det som verkar vettigt från båda håll, och göra nåt bra av det? Skit samma om det kommer från moderater eller vänsterpartiet?

Björklund VS Scherp: stramare tyglar, uppföljning och kontroll VS alla ska med, ge plats åt samtalet och djupreflektionen. Ytinlärning VS djupinlärning. Inre motivation VS yttre motivation.

Varför antingen eller? Varför inte både och?

Shit så krångligt kan det väl inte vara???