Mirja hälsar på sin kompis Madde i Stenungsund några dagar. Hon pinar sig själv genom att längta ihjäl sig efter sina ponnier. Jag ska spä på lite genom att beskriva den underbara ridtur jag hade på Julia igår :)
Gnistrande sol, vindstilla, lagom kallt. Ut på skogsvägarna, bootsen med dubbar funkar bra på hala underlaget. Julia pigg och glad, och jag inser direkt att jag inte har kondis nog att köra ett ordentligt genomridningspass. Långtyglar och njuta-läge istället alltså. Trav in på småvägarna, en påtagligt pigg ponny under mig som bara ökar och ökar. Stopp och belägg, madam, vi önskar inga skador. Så rittens tema blev: lyssna på min broms, med långa tyglar som omedelbar belöning. Efter några halkningar med bakbenen började hon fatta budskapet. Jag såg ju de farliga ställena från min högre position. Hon var tvungen att lita på mig.
Ut på stora fälten på Kärra, där har jag inte ridit sen vi bodde på Kärraby. Härliga fält som skriker om snabbgalopp. Men förrädiskt, gräsunderlag, snöinklätt med svallis under snön på sina ställen. Det blev träning det! Varsågod och galoppera där gräset sticker upp genom snön. Stanna omedelbart före luriga ställen, diken, slätsnö, intill bergsknallar. Trava långt långt med långa tyglar, utan att börja galoppera, där jag ser att det är bra. Lyssna på mig, lyssna på mig.
Och till slut gjorde hon det. Med öronen på helspänn inför alla konstiga underlag, prasslande fåglar, skumma småvägar och läskiga stenbumlingar. Hon blev som värsta westernhästen. Cool!
Det blev hela två timmar. Och då hann vi med några klättringspass i ekskogsbackarna också.
Idag har jag träningsvärk... Imorgon ut igen!
....och för övrigt då?
Sömnbehov som en katt. Ful som en medelålders sportlovsledig lärare. Och en stigande nervositet inför klättrande bostadsräntor. Smärtgänsen snart nådd. Men lösningarna finns bakom hörnen!
Nu väcker jag min trevliga son och drar iväg mot en underbar frukost!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar