måndag 7 februari 2011

Bitter stressinlaga från splittrad lärarhjärna

Ok då ska några av oss snart kasta oss ut i Gy2011, och några andra i Lgr11. Och vi har knappast hunnit diskutera färdigt den förra reformen. Men OK då, vi lärare är flexibla och oftast brinner vi för vårt yrkesval. Oftast.


Men så sker det intressanta att vi får kommungemensam fortbildning av skolforskare som inte gillar sittande regerings nya reformiver. Och inte bara i vår kommun, utan lite varstans i landet.
Och man får lära sig om samtalsmetoder och lärstrategier och kursen tar två hela dagar och det är jätteintressant och man ska ta med sig kunskaperna om samtalets uppbyggliga kraft in i skolan och börja använda den.
Och det är då det börjar koka en smula i skallen.

För i skallen fanns det sen tidigare utbildning och erfarenhet och påbud - entreprenörskap och lärstilar och dialog och individuella utvecklingsplaner. Och integration och allas förmåga, och omvärldsanalys och prov i sexan, sjuan, åttan, nian och hela gymnasiet, och uppstramade kursplaner och kamratstödjare (nej - bort med det!) definierade kunskapsmål och bedömningsmatriser. Och inre motivation och morötter, och tydligare krav och få fram förbättrade resultat NU. Och Klass 9A på TV. Och lärarnas oförmåga och vad ska vi göra med läraryrkets status.

Och då kan man, eller i varje fall jag, känna sig en smula - ja...en smula förvirrad. Så där förvirrad man kan känna sig när fyra hästar knutits i alla ens armar och ben, och sen drar de där hästarna åt fyra olika håll. Typ så där förvirrad som man blir när man - tja, blir dragen i fyra bitar....

VAD I H-E ÄR MENINGEN??????


Ska jag lägga tid och engagemang på lärande samtal, entreprenöriella processer, Vygotskistisk didaktik, motivationsforskning ELLER på instudering av nya betygssystem, nya kursmål, tydligare prov och tätare resultatuppföljning??? Eller hur får man ihop dessa till synes motsatta krafter?Vem frigör tiden för allt detta?? Vem hjälper mig välja? När ska jag hinna TÄNKA?? Låta saker sjunka in??


(Lärarnas riksförbunds lokala gäng drar i bromsen här i Tanums kommun: - stopp och belägg, visst stöttar vi kommunens IT-utveckling, men innan alla elever får personliga laptops i skolorna kanske man ska förbereda miljonsatsningen lite genom att utbilda en överårig lärarkår i lämpliga strategier kring hur man arbetar med elever som hellre surfar loss på facebook och youtube än lyssnar på läraren när denne presenterar dagens intressanta övningar i till exempel engelsk webbgrammatik? För att förbereda dessa redan överbelastade lärarhjärnor behövs tid för reflektion och eftertanke! Och när har de det? På onsdageftermiddag, när de är lektionsfria för att sitta på möten? Mellan halv fyra och fem, när de plockar i ordning efter lektionerna och förebereder för nästa dag? När de rättar elevarbeten? När de hanterar elevsamtal, föräldrasamtal, individuella utvecklingsplaner, marknadsföring av sin skola eller ämnesfördjupande studier? När de förbereder nya och lär sig vad de nya läroplanerna innebär i praktiken? Eller kanske om två år, när de är klara med detta då?)


Aaaaargh!!! Så här kan jag fortsätta i all oändlighet. Jag får inte ihop det. Jag får inte ihop buden som ges, kraven som ställs. Jag vet, alla lärare vet, att lärandet sker i trygga miljöer, när elevernas nyfikenhet är drivkraften, när inga frågor är för dumma för att ställas. Oavsett ålder.


Och för att skapa en sådan trygg miljö behöver man tid, massor av tid. Och tålamod. Och tillit. Och vem vågar ta sig tiden som krävs när nationella proven flåsar en i nacken? Och när lönen sätts efter flexibilitet och framåtanda hos läraren? När nya skiftande krav ständigt rullar över en? Vem värdesättar eftertanke och rutin?


Vem vågar dra i handbromsen och säga - det här går inte längre?

Ibland undrar jag vad jag som lärare av idag bidrar med - egentligen. Jag som vill så mycket, räcka till överallt, vara duktig, en förebild, strukturerad, coach, visionär, ledsagare, igångsättare, vägvisare och Upprätthållare av Ordning.

Mer kaos, troligen.

(Ironisk slutsats av min bittra stressinlaga: om jag bidrar med kaos, så förbereder jag troligen eleverna i allra högsta grad för den föränderliga arbetsmarknad som väntar dem. Heja mig.)

(Vi är fler som undrar. Kolla in Fryshusets spännande nya blogg om passionspedagogik här)
(Och krönikören Eva Lotta Hulténs funderingar här)
(skönt att veta att vi är flera som undrar)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Byter bloggplattform

Om man ska komma framåt måste man lyfta foten, placera den framför den andra foten och flytta över vikten framåt. Nu byter jag bloggplattf...