Slutkörd men lycklig lärare

Hysterisk vecka. Sjukt många bollar i luften. Överglad och helt färdig.

Slutklämmen på veckan blev att läsa igenom 120 sidor projektarbete. En elev som skrivit om sitt liv, sin sjukdom, sin inre resa. Dokumentationen över den resan pågick fram till nu. Vilka öden som pågår, mitt framför min lärarnäsa. Så mycket jag inte ser, hinner ta in, lägga märke till, har tid att forska vidare kring, trots att jag kanske anat nånstans i mitt inre.
Så mycket man inte räcker till för. Fastän man så gärna vill.

Kunde knappt läsa för tårarna som suddade bokstäverna på skärmen.

- Det måste få bli en bok! var givetvis min reaktion. DIN bok som du kan ha i din bokhylla och visa dina kanske framtida barn. Jag tror det blev napp :), så förhoppningsvis finns just den boken med bland de andra som ska tryckas om en månad i skolans bokprojekt.

Det har varit flow den här veckan. På alla sätt. Proppen är ur, eleverna är på banan, och alla, både kollegor och elever, känns mer sammansvetsade än på mycket länge. I like!