iKim

Jag sitter i soffan nu. Jag är fuktig, och Maja ligger och fiser bredvid mig. Det luktar inget vidare. Nyss var jag i trädgården och försökte betvinga vädret, vilket som alltid hade föga resultat. I trädgården hade jag sent omsider nämligen Kommit Igång. Där stånkade jag runt med en totalskramlig gräsligklippare, gick loss på den underbart vackra ängen som numera icke är vacker längre utan som ligger tvärplatt och elaktrasslig och ruvar på tusen miljoner i olika stadier förruttnade äpplen och plommon. Eftersom jag SENT omsider alltså hade kommit igång, ville jag ju inte gärna sluta när jag just kommit igång. Anledningen till att jag sådär SENT (faktiskt runt 18tiden) omsider kom igång berodde på att det a) är söndag, b) jag trasslade in mig i inomhusstädning när det var som soligast ute, c) jag trodde Mirja och Lukas hade gjort massor ute (såklart inte - jag stod ju inte där med hagelbössan och knutpiskan hotandes bakom dem...) medan jag var inne, d) på vägen ut fastnade jag i garaget, e) när jag just fått igång gräsligklipparen så tvärdog den, och JUST då hörde jag det där välbekanta plinklingandet från ätande familjer i grannträdgården. De hade tydligen just satt sig för att äta inne i sitt lilla uterum där de sista sköna solstrålarna letade sig in(kloka människor). De måste ha svurit högt när jag startade gräsligklipparen, och jublat inombords när den omgående dog. Alltså (för jag är en Empatisk Granne) tänkte jag att jag kunde räfsa och röja lite en stund istället, medan de åt färdigt. f) Medan jag räfsade såg jag att det blygråa däruppe drog sig hotfullt närmare. (svor inombords över Långsamtuggande Grannarna, som inte såg Hotet, för de satt ju under sitt Gemytliga Lilla Tak). Ja, så när grannnarna äntligen gått in, så föll de första dropparna, men jag var Orubblig, skramlet drogs igång och jag demolerade långgräs och halshögg äpplen hejvilt (balanserandes klipparen på bakhjulen eftersom gräset var så långt och blött att den annars omgående hade skurit ihop). Så sprang jag fram tills bensinen tog slut. Nyss.



Fördelar med att bo inne i samhället Grebbestad:

Man kan övertala Lukas att ta med sig Flintas pommes hem i en påse åt mig. Med majo!
Man får spontanbesök lite då och då. Särskilt på sommaren, för vi har ju plats för några parkerade bilar till utanför huset.
Man kan gå till båten.
Man känner sig sällan ensam.
Man hör och ser måsar, och ibland landar de (Duns, plaff, plaff, plaff,plaff låter det) på verandataket.
Man är nära det mesta, och allt finns, till och med Systemet.
Det finns alltid någon att skåla med.


Nackdelar med att bo inne i samhället...:

Man upptäcker att man är en mikrosekund ifrån att slänga en upplockad gren rakt in i en förbipasserande bil medan man klipper gräset därför att man inte hörde bilen komma.
Man kan inte klippa gräs när grannen äter.
Man måste se till att alltid stänga toadörren innan man sätter sig, för det kommer folk när man minst anar det (och önskar det).
Man upptäcker att ens hund inte är så väldresserad som man trodde när han står i grannens trädgård och kissar.
Man glömmer handla före stängningsdags därför man har slutat planera.
Man får inte ha hästar i garaget.
Det finns alltid någon att skåla med.



Idag skålar jag i juice. Igår drack jag läskcider. I fredags drack jag ett glas vin. Sommarvanorna ska stävjas härmed, från och med förra veckan. För det slog mig redan före sommaren, redan i vintras, att sommarvanorna hade permanentat sig sen förra sommaren. Och jag som inte dricker. Eller inte drack. Sällan, aldrig, hela mitt liv, helst inte. Eller iallafall inte tål något. Bara nåt enstaka glas, ibland, då och då, och sen lite oftare. Och sen på onsdagar, och sen för att slappna av efter jobbet. Och sen för matlagningens skull. Och sen bara för att jag får. Och sen bara för att jag kan.


Och sen märkte jag hur svårt det var att låta bli.


Hur blev det så? Att man plötsligt en dag, duktig vuxen flicka man är, blir nervös av tanken att låta bli att hälla upp det där ena glaset? Är det jobbet? Samhället? Samtiden? Åldern?



Inte för att jag bryr mig om mängden. Det är ju bra att dricka ett glas rött om dagen, det säger forskarna, det menar jag, det menar hela franska folket. Det är inte det, nej. Det är det att den där lilla trevliga möjligheten plötsligt har blivit en tvingande vana. Något man helt plötsligt inte kan tänka sig vara utan.



Nu ska här njutas av livet på andra sätt. Av bara farten har jag lovat mig själv att medtaga matlåda till jobbet, och koka eget kaffe. Jag har räknat ut att att jag högst troligen kommer att spara minst 500 kr i månaden på att ändra dessa mina fulvanor. Men eftersom jag är är konstaterat kass på att spara i förväg till något som jag sen kanske tänker skaffa i framtiden, så beställde jag den redan för tre veckor sen. Den är fin och funkar bra, kan vara uppkopplad jämnt om jag vill, men det tänker jag bara vara ibland. Eller? Min nya fulvana.... :) Börjar på i och slutar på 4.