Det kan alltid bli värrre

Jorden snurrar för fort. Lätt att bli snurrig, illamående, livrädd.
Just nu, mitt uppe i all egotrippad vardaglighetsångest och kvävande ledighetsidyll, späs ångesten på lite till.
En väns (visserligen vuxna, men ändå, barn är alltid barn) barn är saknad, efterlyst, kläderna hittade vid ett vatten, helikopter och dykare söker.
Fan.
Jag tröstäter lakritsstänger. De smakar skitäckligt.
Varför måste livet vara så nära???