På vårdcentralen igår fick sköterskan något hungrigt i blicken när hon fick syn på Rikards blåsor. Det var det värsta, sa hon. Oj.Typ. Sen fick läkaren komma och titta också.
Hon (erkänn att ni såg en manlig läkare framför er först?) sa att man ska egentligen låta blåsan vara kvar, men eftersom risken var så överhängande att den skulle spricka av sig själv vilken sekund som helst, sa hon att det var lika bra att punktera den. Det lät nästan jippi från sköterskan, som genast plockade fram vassa stickföremål.
Så hon tog den vassaste skalpell och poff så rann all vätska ut. Först suckade Rikard av lättnad, sen började han kvida. Det var när sköterskan tryckte till över blåsorna för att klämma ut allt. Vilket inte gick, för det satt blåsor inne i blåsorna liksom. Det var ungefär då som Rikard började inse hur en brännskada känns. Det bränner något överjävligt.
På med bandage och halta ut till bilen igen. Aj vad det gjorde ont. Jag fick stötta. Hans illusioner om att börja jobba idag grusades rätt rejält. Men han hoppas fortfarande på att jobba natt på fredag. Hm. jag undrar jag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Byter bloggplattform
Om man ska komma framåt måste man lyfta foten, placera den framför den andra foten och flytta över vikten framåt. Nu byter jag bloggplattf...
-
Utombordaren behövde byta startsnöre, eftersom det gamla luddade sig något förskräckligt. Jag tänkte lämna bort jobbet, inklusive totalgenom...
-
Ibland känner jag mig som en förrädare. Som en strejkbrytare eller festförstörare. Lärarfacken vaktar ju hårt på rätten till ferietjänst. ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar