Som i stormens öga

Jag behöver inga droger. Alls. Känner mig ju redan som om jag befinner mig inuti en bubbla, fylld av känslokast kryddat med tomhet, medan världen där utanför snurrar allt mer obegripligt fort.

Skulle behöva lite rutiner igen. Tur att det bara är några veckor kvar tills jobbet börjar. Jag klarar inte av det här med en tillvaro utan yttre ramar, utlämnad åt min egen oförmåga. Det jag gör är att "stanna" i den. I oförmågan. Och fokuserar på att hantera det som snubblar in i min tillvaro. Såsom sommarbesökare, hundar och diverse små utflykter.
Här följer ett axplock:

Min mamma brukar hitta märkliga saker på sina promenader.
Det är en speciell egenskap hon har.
Här råkade hon hitta en hoprullad torkad hud på en bergsknalle.
Till Cesars stora glädje. Nu har han att göra i några år...

Att komma hem från en veckas Vinden Drar fyllt av gamla vackra
allmogebåtar och sen få se den här båten i Grebbestads hamn
gav mig minst sagt blandade känslor. Vad är grejen....?

Rikard, kusinernas hund Smilla, Cesar och jag njöt en
premiärlangos i parken före Rikards arbetspass på Flintas. Vardagligt trevligt.

...och checkade in hur glassdamerna klarade sig i hettan.
Det såg helt ok ut, och kusin Linn hade blivit bästa vän med mjukglassapparaten.
Nästan.

Födelsedagsöveraskningsfest för Eva. Allas humör var på topp,
det blev hur mysigt som helst, med bra musik och trevliga människor,
medan jag satt i min bubbla och längtade till tystnad
och vågkluck mot träbord. Åkte hem tidigt.

Besök av familjen Fransson, dvs Rikards storasyster med familj.
Fullt hus och trevligt. Men jag är ingen käck värdinna.
Låter gästerna mest sköta sig själva, men äter gärna ihop.
Kluven till det beteendet. Känner jag borde hitta på saker...?

Givetvis kom mamma och deltog i ätandet.
Givetvis hade hon hittat något udda igen.
För 20 kronor på en auktion typ. Men vad det är?
Hm. Hon säger i alla fall att Peder Lamm sa att den är från sent 1500-tal.
Ingen kunde dock tyda symboliken på ingraveringen.
Nån som kan? Hon använder den just nu som cigarettetui.

Hunden Max på besök hos oss några dagar.
Stor och snäll och trött och hungrig.

Deppar skitmycket över att min tand är av.
Det kommer bli alldeles för dyrt att fixa den. Usch.

Vi ska strax ha VM, Harriet, Marina och jag.
Marina har kickoff med Christians barns trampcyklar.
De var  måttligt förtjusta...

Men VM i Grebbestads kvällssol är alltid rätt!

Molly är på tillfälligt besök hos sin gamla matte Catharina.
Jag och Catharina tog med hundarna på besök hos Laila.
Laila har fött upp alla hundarna. Det var släktträff alltså.
Vi försökte få till ett släktfoto...

....och det gick inget vidare....

Detta är min utsikt sen tre timmar tillbaka. Osten svettas.
Ute ösregn. Allt känns fult och fel, och jag sitter som
fastklistrad på kökssofflocket.

Jag önskar min värld såg ut som detta hörne. Jämnt. Rent.
Avskalat.Tydligt. Tack och lov är det detta jag ser när jag vaknar i mitt sovrum på morgonen. Det ger mig en viss frist.

Det knyter sig i magen. Tack och lov kom jag precis på att det är fullt naturligt. Pms. Hurra, då kan jag ge mig hän i mitt dystra grottande. För det går över om nån dag eller två :)!!
Fick därmed kraft att hasa mig över till vardagsrumssoffan, där Rikard sitter och ser på amerikanska serier. Ska hålla honom sällskap.