Vaknade för tidigt för fel, tidningarna var tråkiga och humöret på zero. Teet smakade blask och Michael babblade på om utflykt med båten innan jag hann föreslå det själv. Jag satt helt fel i mitt skinn och hade inget att skylla det på.
Stressigt blev det, folk överallt, alla skulle med, och hundar Gud så mycket hundar att snubbla över. Matsäck vattendunk skottkärra och bort till båten. Humöret på zero. Stod vid rodret, önskade segla men vinden kom rakt framifrån vilken kurs vi än valde. Motorn fungerade i alla fall. Och alla fick plats, märkligt. Kan kanske bero på Mirjas som tog några i snabbmotorbåten.
Somnade på ön, i solen, och vi var en stor, brokig och härlig familj och Lova bajsade på berghällen medan vi andra talade om Grebbestads varumärkesförstörelse.
Skulle segla hem i medbrisen, men vi fick inte upp storen för det kärvade i nyfernissade mastspåret. Och focken drog så hårt att masten böjde sig för mycket så den kunde vi inte heller använda. Japp. Solen värmde.
Men himlen var blå.
Chilensk födelsedagsfest på kvällen. Massor med glada människor som dansade. På riktigt. Jag var jättevacker och dansade med mig och med Michael och med nån norsk en. Maten var ljuvlig. Men alienationen slår till obarmhärtigt ändå, liksom en sprängande magsvullnad. Måste hem genast, synd, tack, härligt att få komma.
Gammal och stel stolpar man hem. Kastar i sig kvällsörtte och sen i säng.
Imorgon blir det säkert jättebra. Det regnar.
Fröken Dysterkvist har haft en riktigt bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar