Maj i lärarens värld

inga blogginlägg på 10 dagar. ojoj. vad kan det bero på.

(just nu är det en lucka i skoltidsrymdväven) (på grund av den kunde jag smita, för att skriva här)

jag (djupt andetag) peppade förra måndagen igång treorna inför sina projektarbetesredovisningar, hela förmiddagen, höll sedan en lång lektion i engelska c för fyra extremt motiverade elever, jag försökte hinna med att plugga (lite!) inför föreläsningen i holländskspråkhistoria som jag skulle vara på i göteborg på kvällen men åkte ändå inte dit i sista sekund eftersom bilen just var hämtad från verkstaden med nyinopererade delar och den lät som om den skulle skramla sönder. det fick bli plugg hemma istället, men av någon anledning trasslade jag in mig i hushållssysslor. och det märktes ingen skillnad, så det var bortkastat.

jag laddade inför skrapning av livmodertappen hos gynekologen för det ska man göra när man är i min ålder, redan 8 på morgonen nästa dag, medan jag i huvudet tänkte ut hur projektredovisningen skulle organiseras samtidigt som de vilsna tvåorna skulle få en hyfsat sammanhängande introduktion på sitt estetiska lektionspass på samma tid. jag hjälpte alla vimsiga treor som ändå, trots alla kloka pekfingrar, skulle skriva ut sina arbeten tre minuter innan deadline, medan skrivaren låste sig och tejpen gömde sig och inga kollegor verkade vara i närheten för hjälp. i alla fall hann jag inte be om hjälp. jag snurrade toastmasterrunt och höll i alla trådar och hade ingen koll medan alla elever visade, talade, powerpointade fram sina vg, mvg och försökte rädda sig från ig. vilken tur att inte alla elever dök upp, tiden hade inte räckt, men sen var det lunch och jag hade till och med kommit ihåg att utvärdera spektaklet inför nästa års försök, och det blev inte alltförmånga klagomål, bara sju. eller tio. och lite beröm. och sen var det dags att åka till BUP i strömstad med Mirja men alla meddelanden på min mobil sa att läkaren var sjuk oj vilken tur för då fick jag en lucka att reflektera inom. och andas.

(andas)

och så var det ju bokmässan dagen efter och oj det var ju några lösa trådar där också, kom jag på, och hemma tror jag att jag var den kvällen, men troligen mest som en död trasa i soffan, för det snurrade så många åtaganden och antaganden och påkommanden i min överbelastade hjärna.

men jag hann titta på Pojkskolan på svt och det gav en endorfinkick och pedagogisk brunstinjektion som hette duga, så glad var jag i alla fall när jag somnade. hurra för skogsmullepedagogik! betygsättningens våndor sköt jag bakåt i prioriteringslistan, till typ nästa vecka. eller termin.

och bokmässan på byggdegården blev riktigt bra men det var ju full rulle hela tiden med alla som skulle pratas, ordnas, tänkas före och efter och radion kom och tidningarna, jag tror jag pratade med någon men undrar just vad jag kan ha sagt, hoppas inte för mycket för alla fantastiska ungdomar skulle ju vara  i centrum. och ändå hade jag dåligt samvete för att åttorna var så många, så entusiastiska och mina stackars gymnasieettor satt tysta och bleka och timida vid sitt lilla bord medan 15årshormonerna kvittrande tog över hela mässan. ändå fick de några böcker sålda, mina duktiga adepter, och efteråt hurrade jag och kollegorna för we did it trots allt och sen skulle vi bryta ihop lite av trötthet när vi varit där i 6 timmar men först skulle vi städa bort all popcorn.

(och jag hade fortfarande inte börjat titta på betygen)

sen blev det morgon igen på den fjärde dagen och jag skulle hålla i svenskan utan Anna och även arbetspasset, från 9 till 12 typ, också, och alla elever skulle skriva sin faktauppsats, som av någon underlig anledning är extremt viktig så här på slutet av skolåret, särskilt för dem som inte presterat särdeles mycket, och vars betyg nu avgörs av denna insats, vilket då medförde att de alla satt med handen i vädret och var extremt intresserade av handledning och specialpedagogiska råd. goddag yxskaft välkommen till skolan, varför vaknade du, kära elev, inte några veckor tidigare? men man håller den professionella minen, lägger skulden på sig själv och hanterar läget hjälpligt bra medan man argt väser åt sig själv - utvärdera din usla planering, hemska människa, lägg ALDRIG mer en  så viktig uppgift i maj månad!"

efter en hastig lunch var det dags att planera och organisera för en sammankomst med handledarna i projektarbetet, för det handlar nu här om sambedömning, vilket är lika viktigt varje år, för varje år uppstår samma diskussioner kring var ribban ska ligga när man bedömmer treornas insatser, och diskussionsvågorna går högt, och alla menar och tycker och söker stöd i kursmål och betygskriterier och man ska försöka hitta en gyllene medelväg där alla kan känna sig trygga för man råkar vara kursansvarig för det där, och det känns inte helt enkelt och lättvindigt, och därför planerar man allt man orkar för att det ska bli så bra som möjligt men ändå känns det efteråt som om vi inte kom någonstans förutom att det var lite bra att alla fick lufta sina tankar. men det blir i alla en elev som får mvg, och jag säger inte vem :)

sen var det kväll och jag minns inte ett skit av den.

och sen kom fredagen och jag planerade lite mera svensklektionsupplägg inför lektionen medan jag tänkte att jag ännu inte hade hunnit plugga inför tentamen i nederländska på måndagkväll, och heller inte tittat på betygen, men det skulle jag ju säkert hinna under helgen. och sen händer det ju intressanta saker under de här sista två veckorna före betygsättning, det är att det dyker upp elever vid ens skrivbord där man stressar på som bäst, och dom undrar lite artigt hur det var med den där uppgiften - "jag fattade inte riktigt, vad kan jag göra för att ordna ett g, eller vg?" och så hamnar man in världens stressknipa, för man vill ju, å ena sidan, ge dem möjligheten att visa vad de kan (för en seriös lärare sätter betyg på kunskaper och inte på närvaro) men å andra sidan har man ju inte möjlighet att på tre minuter förklara innebörden av kursmålen. igen. så då säger man med ett skevt leende att jo, men ta du och läs igenom hemtentan/kursmålen/betygskriterierna/kapitlet igen, och gör så gott du kan och tänk till. (själv!!! jag har ju för i h-e inte tid att förklara för dig det som jag gått igenom på alla mina lektioner!!! fattar du väl!!) tänker man men det säger man ju inte för man förstår ju att de inte har en chans att leva sig in i hur det känns i ett lärarhjärta just då, de vill ju bara sluta skolan med ett hyfsat slutbetyg. såklart.

och sen var det ju dags att påbörja bildspelet till föredragningen för BUN idag, och skapa balans innan det var dags att ta helg, som Bjarne säger. man har balans när man kan åka halv fem en fredag utan kramp i magen, med hela nästa vecka planerad. det lyckades jag med. nästan.

lördag var ensamdag med plugghäften. oj vad jag skulle plugga. occlusiva eller velara konsonanter och frisiska språket och holländska ljudförflyttningen. det gjorde jag, nästan hela dagen. jag tittade på två hemladdade filmer också. och umgicks med Lukas, och promenerade Cesar. och somnade i soffan, död. och sen var det söndag och då blev det tajt, för pappan väntade mig plus några på middag, och jag skulle ju hinna med tusen saker innan dess. plugga klart till exempel. och göra färdigt bildspelet. och tvätta lite, kanske. ifall jag ville ha rena underkläder till veckan.

tänk så var det måndag igen och det slog mig att det var morgonmöte, vari jag skulle säga något klokt om ämneskonferensen vi varit på och vips blev det bråttom igen. och inte glömma plugghäftena inför tentan ikväll. eller plånboken för att kunna tanka bilen. och hålla tummarna att inga treor skulle dyka upp för att ha lektion för nu var ju projektarbetet klart, och hurra det kom bara några få, så jag fick hela 45 minuter att plugga tentamen lite till mellan alla samtalen. och kände hur hjärtat och pirret i magen började kännas rent fysiskt påtagligt. engelska igen då efter lunch, sista lektionen med skönaste eleverna, härliga existensiella diskussioner på hög nivå, och vips var klockan tre och det var dags att åka. hoppas att bilen håller. rullade fint hela vägen till Götet, men så hamnar man i bilkö och motorn börjar koka, och det är bara att dra ner rutorna, blåsa på värmefläkten, bli kokt själv, krypa fram i 3 km/tim och hoppas motorn orkar. det gjorde den, men låg runt 98 grader. jag kom precis i tid till tentan, trots att jag hade en extra timmes marginal när jag for, beroende på det sista stoppljuset som krävde 20 min av min tid. i gengäld väntade en ledig parkeringsplats på mig precis intill tentamenssalsentrén. lite flyt har man ändå.

speedad som en iller skrev jag första tentan på 20 min, det var den med fonetiken, sedan nästa om språkhistoria på en timme för den var mycket svårare än jag väntat mig, man skulle svara årtal och procent och udda dialekter. och jag som kunde allt så bra i lördags hade nu glömt bort i stort sett alla detaljer och mindes bara de grova dragen. hoppas ändå få godkänt. ville sen bara hem, men tvingade mig till ett socialt grepp, dvs att kontakta fd kollegan Magnus som bor 20 meter från tentasalen. smsade och hoppades han inte skulle svara men det gjorde han ju genast och hade både kaffe och tid, så då fick jag vara social ett tag, det behöver en folkskygg själ som jag som bara vill hem jämnt. och det var jättetrevligt men sen skulle jag ju köra hem också, just lagom när den stora tröttheten slog till. på hemvägen var det vägomläggning genom Uddevalla, jag missade två avfarter och hamnade nästan i Trollhättan där det just då brann en giftig båt.

(höll andan) (girade över förbjuden öppnad mittremsa på motorvägen, hemåt, rätt väg) (herregud)

var hemma kvart i elva. möttes av långbakitidenvän KrokstrandsnumeraJärvsöMarie i soffan, som hade hamnat hos oss för det var för många fågelfjädrar och annat hos min mamma där hon egentligen tänkt sova. det var mysigt att prata med henne, hamnade vips tillbaka i Den Goda Gamla Gröna Vågentiden som utspelade sig framför mina oskyldiga 15årsögon. men jag hann ju inte finslipa mitt bildspel för BUN. eller titta på betygen.

idag har jag hållt sista estetlektionen med tvåorna, samt fått deras utvärdering. själv tycker jag den kursen har varit usel, men elevernas omdömen var trots allt milda. kan bero på att de inte varit så mycket eller ofta på lektionerna. inte så konstigt med tanke på att det var en bloggbaserad kurs med 45 deltagare med en sal med 20 stolar till förfogande. det där med distansupplägg låter smart, men är det det inte med gymnasietvåor, mind my words. sen hann jag med två timmars (!) koncentrerad finslipning av mitt framförande, som faktiskt blev både bra och uppskattat. det handlade om vår skolas erfarenheter av bärbara datorer till varje elev, samt hur det uppfattas av lärare och elever. nämndsledamöterna satt som små ljus, det var inte hälften så svårt som att hålla en lektion inför ett gäng 16åringar :). och sen satt jag och Anna och läste alla ettornas faktauppsatser med hjälp av en knackig matris som vi glömt visa för eleverna, och vi konstaterade att vi blir jättebra lärare nästa år, som ska ha koll från början, och ha struktur och ordning och alla elever ska vara på alla lektionerna och veta exakt vad som krävs, och jobba utifrån matriserna och den formativa bedömningen och allt ska bli så bra så bra. och jag drömmer redan och går nu och lägger mig. imorgon ska alla betygen spikas.

(andas)

jag älskar mitt jobb faktiskt.