Ibland kan jag gå omkring i mitt hem, som ibland inte alls känns som hemma, eftersom jag ju bara har bott i just det här hemmet i ett år. Man är liksom inte inpinkad än.
Men om jag tittar med rätt ögon så ser jag alla små figurer som finns omkring mig, som skapar just hemkänsla. En väv av minnen, hållpunkter i snabbsnurrande världen. Bra att filosofera kring.
Älgen här, är rätt fulgrönt anskrämlig. Borde hamnat i ge-bort-högen för länge sen. Men den dräller omkring i köket ända sedan de där veckorna i vintras då Mirja var så sjuk i feber. Mormor hade med sig den åt henne, som tröst.....
Ja och här ser ni "Ingen-får-röra-den-här-leksaken-den-är-från min barndom!" Många små barn har trånande tittat på denna lockelse som legat synlig men orörbar i lite diverse lådor genom åren. Härstammar från 50-talet, och ve det barn som nyper sönder den av misstag... Den plingar och cyklar skojigt när man vridit upp den.
Den fete livsnjutaren här håller ett litet värmeljus. Ljuset framstår som oändligt litet i hans väldiga famn, men det står stadigt där...... Den köptes av Michael, i Amsterdam, när vi var på Hollandsresa med husbilen. Stirrar man på den ett tag blir man helt lugn.
Min gladskit, som jag gjorde som en ren besvärjelse. Längre ner kommer förklaringen varför.
Suddig bild men självklar husmedlem. Kylskåpsmagnet modell mini, som en av tre, tillverkade av Hillevi. Förvånad/förskräckt uppsyn, troligen för att den alltid tvingas magneta fast tandläkartider eller bilbesiktningstider åt oss som vi oftast lyckas glömma....
Gladskiten i juligt sällskap. Waldorfdocketomtar, tillverkade under min waldorfigaste period. Jag skapade den ena dockan efter den andre, och alla var Rikards. Nästan. De här mindre typerna fick tjänstgöra på adventsbordets saga, där något litet hände varje dag.
Till höger en liten trämadonna som Michaels barndomsvän Sven täljde åt mig någon födelsedag. Hon var så Maria-aktig att jag åt henne gjorde en TräJosef och sedan en liten KeramikJesus. De gör också sitt på adventsbordet :)
Här har vi då anledningen till att Gladskiten blev till - dysterklumparna. Jag mådde väl ungefär så här när jag gjorde dem :)
Om man öppnar lådorna hittar man allt möjligt. Bland annat dessa figurer:
Två tomtar och en kines :)
En mus i bokhyllan. Den piper frenetiskt när man snubblar på den. Trots att vi redan för flera år sen opererat den och proppat den full med toapapper för att slippa hörselskador. Den vägrar gå sönder och dö. Impulsköp på Granngården....
Min gubbängel. Lite ensamt hänger han på väggen, alla tantänglar är sålda. Kvar finns endast de trasiga ving- och huvudlösa lösa kärringarna, den svarta tilverkad inuti en valborgsbrasa:
Men några kitschänglar hittar man också, om man letar lite. Tror jag fått den ena av Mirja. De är så löjliga i alla sin tjusighet. Men minsann gick de inte av på mitten så fort de välte. Karlssons klister lappade ihop dem igen :)
Lukas drake är en favorit. Han köpte den själv och den var en kär klenod, länge. Stor och ståtlig, och jo en aning kitschig den också. Men svart åtminstone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar