Om ett dygn

Herregud nu börjar jag bli stirrig. Ligger och försöker vakna upp. Rikards lägenhet är trevligt trång som vanligt och mitt huvud är placerat mellan fåtöljen och bokhyllan. Vi fick precis plats - utan att behöva lyfta in bordet i duschen :)

Ligger och läser hundbloggar, om andra rumänska hundar. Får rampfeber och scenskräck och eftertankens krankablekhetssvett och vadharjaggjortångest. Tänk om Greta är en personlighet som kräver massor? Tänk om hon är dödsförskräckt? Galen? Helvild? Tossig?

Hur ska vi? Kan vi?

Nåja. Inget att göra åt nu. Det löser sig väl. Det brukar det göra. Och jag har ju liksom alltid haft djur. Rätt knasknäppa en del av dem dessutom.

Eller så det helt enkelt bara pirr i magen. Jo. Så är det nog.

Gretapirr.