Reflekterar VI

Vecka 43

Om att se på vår traditionella historia genom andra glasögon. Icke-hierarkiska glasögon.
Det här är ett gigantiskt stort och intressant ämne. Jag kan inte skriva allt jag börjat fundera över här. Men jag kan varmt rekommendera boken Bägaren och svärdet skriven av Rianne Eisler. På denna sida hittar du information om bokens innehåll.:

"Bägaren och svärdet berättar en annorlunda historia om våra kulturella rötter. Den visar att vår historieskrivning till stor del bygger på en myt och klargör att krig och könskrig varken är heliga eller biologiskt förutbestämda. Genom att väva ihop kunskap från arkeologin, konsten, religionen, sociologin och många andra vetenskapsområden visar Eisler att det funnits samhällen där män och kvinnor framgångsrikt arbetat tillsammans på lika villkor. Bägaren, symbolen för givande, samarbete och partnerskap, jämförs här med Svärdet, som symbol för våld och hierarkiska härskarsystem." (citat från sajten)

Efter att ha läst boken ser jag på många för-givet-tagna sanningar med nya ögon. Ett litet exempel är hur jag numera ser på Greby gravfält, vad det är och kan ha varit. Det sägs vara Sveriges mest imponerande historiska gravfält och väcker fantasin hos de flesta som besöker platsen. Vad innehåller gravhögarna? Vad användes platsen till? Vad betyder de fyra stora upprättstående stenhällarna? Varför inga runor på stenarna? Man vill stilla sin nyfikenhet och läser på informationstavlan där:

Jaha? En gravplats åt slagna krigare? Skylten ägnar sig alltså huvudsakligen åt att upprätthålla och förstärka en gammal myt som påstår att platsen är en gravplats för krigare. 

Trots att man såvitt jag vet inte någonstans på jorden förärar sina fiender med praktfulla gravar - det vanligaste är väl att fienden i bästa fall hamnar i gigantiska massgravar...?

Och trots att arkeologen Oskar Montelius redan 1873 fastslog att så knappast heller var fallet med tanke på vad han fann i gravarna; nämligen kammar, sländor och glaspärlor. Så här skrev han: 

"Det förtjenar uppmärksamhet, att ingen af de 11 högarne innehöll spår af något vapen, utan endast prydnader (benkammar, glasperlor) och sländtrissor. Ehuru detta väl icke får betraktas som bevis för att alla de här begrafna varit qvinnor, talar det dock starkt för att man i graffältet vid Greby bör se den fredliga befolkningens hviloställe och ej, såsom traditionen vill, ett minne af blodiga strider med främmande vikingar." (källa: http://www.e-boksbiblioteket.se/download/graffaltet_greby_1873.pdf) 

Konstnär: Gustaf Henrik Brusewitz, född 1812 – död 1899.
Källa: http://www.virvelvind-forlag.se/product_info.php?products_id=46

Så frågan är: varför upprätthåller skyltens upphovsmän (Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen och Bohusläns museum) bilden av att Greby gravfält är en historisk plats för krigande män, när alla vetenskapliga rön visar motsatsen?

Och frågan i vidare vinkel - i vilken grad upprätthålls bilden av hierarkiska maktprinciper och att vi ska vara rädda (för bestraffning), när det istället är som så att vi människor i grunden strävar efter och älskar samarbete, rättvisa och jämlikhet?

För ju mer jag letar fakta och läser på om vad forskare vet om förkristlig tid desto mer framträder bilden av att jorden befolkats av människor som dyrkade gudar och gudinnor som stod för Livgivande Värden och Samspel med Naturen istället för gudar som förmedlade Rädsla för Straff, Maktintriger och Döden...

Vem är begravd under denna sten...?

Lägg märke till skillnaden mellan gamla bilden här ovan och denna.
Någon gång på 70-talet restes de två mittersta stenarna. Varför?
Montelius trodde de mittersta stenarna var en offerplats.

Som sagt, detta är ett gigantiskt stort ämne, och inte vet jag hur jag ska beskriva vad som rör sig inom mig kring allt detta.... Men jag kan säga så mycket - jag är intresserad av att ta reda på mer!