Var söker du?
Jag söker i ensamhet och stillhet, och i mötet med naturen och med enskilda människor. Sådana människor som vågar, kan och vill tala om samma saker; hur gör man när man vill fortsätta utvecklas till att bli en harmonisk individ, en bra medmänniska, en hållbar jordbo....
Jag söker också på områden där jag känner mig extremt obekväm. Till exempel genom att testa nya grepp, istället för att prata och tänka och tycka om nya grepp. Det färskaste exemplet på det är väl att jag dricker mina gröna dunderdroppar varje dag sedan två månader tillbaka, trots att det är dyrt, smakar illa och trots att reklamen för dessa droppar är fullständigt motbjudande. Jag testar dropparna eftersom jag inser att allt jag hittills har testat i livet inte har funkat så värst bra, och eftersom jag aldrig kommer att få reda på om dropparna kunde ha hjälpt förrän jag har testat dem. Jag testar dropparna eftersom jag blivit rekommenderad dem av en som säger sig ha blivit hjälpt av dem. Förr skulle jag ha avfärdat dropparna med hjälp av mina tankar och åsikter, och mina fördomar. Nu är jag tillräckligt rådvill att jag är beredd att börja testa sådant jag kanske inte riktigt vågar tro på. Om hjärnan får säga vad den tror. Och det gör den, precis hela tiden.
Det intressanta resultatet är att jag genast kände en positiv effekt av dropparna. Hjärnan klarnade, den orkar längre, är inte fullständigt mosig klockan 14 utan fungerar vidare, om än med minskad styrka. För mig som alltså just nu är i en fas av utmattningssyndrom, är detta en fantastisk skillnad mot tidigare. Det ger mig mod att fortsätta våga testa sådant jag förr skulle avfärdat utan att ens försöka först.
Var finner du sann glädje?
Vad ÄR sann glädje egentligen...? Kanske när jag får tårar i ögonen av de där små små glimtarna av lycka som uppstår när man minst anar det? Jag blir förvirrad av denna fråga... För till och med när jag gapskrattar kan jag inte påstå att jag upplever sann glädje. Det är som om det finns en mycket tjock och seg hinna mellan skrattet och känslan.... Men när blir berörd på djupet däremot... Av kattungar som leker, en småbarnspuss på kinden, eller när jag på riktigt inser att min mamma inte kommer finnas för evigt... Är att bli berörd, att känna nåd... är det att uppleva sann glädje..?
Vad stödjer och vad hindrar din klarhet?
När jag fokuserar på att känna mig klar, när jag ordnar mitt liv på ett sådant sätt att klarheten kan infinna sig - det stödjer. Det kan handla om att ta gröna dropparna, eller rent allmänt att lyssna på kroppen så jag märker i vilka situationer jag känner mig klar, och i vilka situationer jag grumlas. Till exempel bidrar några glas vin till att jag grumlas. Särskilt dagen efter. Eller att känna skuld och skam. Då blir allt trångt, svettigt och jag får svårt att tänka och svårt att andas. Det handlar alltså om att vara uppmärksam inåt, och justera livet utifrån upplevelsen. Jag rör mig åt det håll det klarnar.
Inom vilka områden tenderar du att förminska dig själv?
De områden där jag tror att jag måste prestera för att duga. I all utåtriktad aktivitet. Jag har förvärvat konsten att vara duktig, smart, artig, trevlig, effektiv, strukturerad, arbetsam och produktiv. Men jag orkar inte jämnt, inte alla dagar, allt mindre, ibland inte alls, och då känner jag mig oduglig. Det spelar tydligen ingen större roll att jag VET att MÅNGA Otroligt Framgångsrika och Kända Människor har rejäla svackor i sina liv - jag tycks ändå strängt sätta klacken mot min egen nacke mest hela tiden eftersom jag tycks utgå ifrån att mina svackor är samma sak som min snittförmåga.
Hu... dags att ändra självbild.....
Väldigt fint skrivet, Inspirerande!
SvaraRadera