Nu kanske III

Dagarna har förflutit. 

Steg för steg har saker och ting hamnat på plats. 

Ostrukturerat. Oplanerat. 

Det blir. Det har blivit. 

Vissa dagar blir det inget. Inget mer än sömn, huvudvärk och vilsenhet. 

Vissa dagar tvingar jag mig att vara i det svåra nya. Vissa dagar njuter jag av det underbara nya. Vissa dagar åker jag och umgås med familjen. De finns ju kvar.  Levande, ja naturligtvis, och utan åthävor. Jag dricker te eller stannar på middag. Åker och gymmar ihop eller bara lämnar hundarna där medan jag jobbar eller gör annat. Hämtar något. 

Kläder, lakan, galjar. Verktyg. 

Hundarna fixar ännu inte riktigt att vara ensamma i nya hemmet. De skäller. Usch. Det får ta tid. Att hitta ett nytt hemmaläge.
I helgen hämtade jag böcker. Och bokhylla. Oerhört tillfredställande att packa upp sina böcker. Se dem. Som att veckla ut själen. Efter den varit hårt hopskrynklad.
Idag slog jag till på soffor. Begagnade, billiga, rätt fina. Hade snålsurat några dagar. Tyckte mig absolut inte ha råd. Sant!
Men tillät mig plötsligt. Jag är ju ekonomisk. Kan snåla in på annat.
Att sitta på en madrass i vardagsrummet funkar inte längre. Jag som älskar soffor. Slappa, vila, tänka, deppa ihop. Sånt krävs det soffor för.
Mirja körde. 

Hon vände på den trängsta återvändsgatan (med släp!), vi bar de tunga sofforna i trappor och trånga dörröppningar (kvinnor kan) och tjoho nu börjar det likna något här:

Har nu lagat middag. Åt mig, bara mig. 

För första gången...! 

Börjar känna det på riktigt nu. I djupet. Det här kan bli ett hemma. Ett hem. 

Jag har flyttat. Och jorden rämnade inte :)