Att gå upp samma tid som vanligt och ta hand om djur. Fodra, släppa, mocka, promenera.
Sedan äta frukost, dricka kaffe. Igen med Michael, som inte heller jobbade denna tisdag.
Man dryftar allehanda vardagliga ting.
Sedan till Catharina för att fika igen. Och dryfta allehanda djupsinniga ting.
Sedan ut en promenad med djur. Sedan tillbaka.
Och meditera en stund. Utan djur. De förpassas bakom stängda dörrar. Katter som hundar.
Det kan hända saker då. Katterna surar utanför fönstret. Det kan man leva med.
Valpar tuggar på sånt de hittar. Särskilt när de har tråkigt eller känner sig övergivna. Det kan man också leva med. Ibland tuggar de på skor. Det kan man inte alltid leva med.
Inte idag, när odjuret satte tänderna just exakt i mina dyraste finskor...
Sedan ringer Mirja och säger - vi rider!
Och såklart är man på.
I snyggaste ridkläderna. Ut mot vackraste kustremsan, på piggaste hästarna.
Efter den kalla promenaden var min jeansbak svart, hundarna blöta, och hästarna mycket nöjda.
Det var rena idyllen. Om man bortser från den lilla detaljen att Esmis slet loss sin boxdörr strax innan vi gav oss ut. Stark tjej det där.
Kan också passa på att nämna att båda hundarna, som varit både lugna och lydiga hemmavid hitintills, numera har gjort det till sin nattliga plikt att testa gränserna för min konskvensförmåga.
De får sova i min dubbelsäng, ja, på den andra halvan, vid fotändan. Så är regeln.
Men.Varje gång jag vaknar ligger de båda på var sin kudde, alldeles intill mitt ansikte. Och fäller grus och päls, samt stinker hundtåsvett och fiskrens rakt in i min känsliga näsa.
Kul med djur.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar