måndag 10 februari 2014

Kan man välja?

Det är gråkallt. Fult och eländigt. Ingen vackervinter.
Endast bar-blött och kal-kladdigt.

Efter en hyfsat bra dag på jobbet hinner jag hem före mörkrets inbrott.
För visst börjar det ljusna.
Ut med hundarna snabbt.
Det regnar. Usch.

In i skogen för lite skydd.
Mina trötta ögon tar in.
De svider som alltid efter några timmar i inomhusmiljö späckad med elektronik och trådlös teknik.

Allt är bara fult. Jag svär lite över skitvädret.
Och dessutom:
Inga löv, inga blommor, ingen värme. Inga färger.
Tänker jag.

Tills något grönt slår mig i ögonvrån.


Det går liksom inte att värja sig. Det gröna fullkomligt exploderar sig rakt in i mitt medvetande.
Hur kan det vara så....GRÖNT...?
När det är mitt i fulaste tråkväderskitvintersuraeftermiddagen?

Nu har mina ögonen triggats. Vaknat. Rejält.
Plötsligt kryllar det av grönt.
I alla möjliga varianter.












Vansinnigt mycket grönt.... 
Mitt i februari. 
Som svensk naturromantiker är jag ju liksom inställd på att få grönromantiska sjukan först vid knopparnas vårexplosion.Det vill säga runt maj och juni. Då flödar min aaaaah och ooooh och tiiiiittaaaaa så där våldsamt överdådigt att mina barn verkligen har anledning att få allergi av allt som har med "Naturen" att göra...

Men så här års ska, eller brukar jag, ägna mig åt den traditionsenliga vinterdepressionen.  Det känns tryggt och invant att vara konsekvent sur, trött och missmodig. Jag är inte van vid att få grönt lyckorus en regnig måndagseftermiddag i februari.

Men det gröna tvingade mig till ändrad inställning. Det bara fyllde mig....?

Och sedan som en sista smäll på dysterhetskäften:


På det mörkaste stället, vid det lilla svarta fjuttvattendraget i skuggan, där löven multnat till en svart sörja.
Där lyste en liten grön fläck mig envetet rakt in i själen. Och när jag stirrade tillbaka en stund, började fler små gröna prickar lysa.....
Det kryllade av grönt. Fastän det var så dystert och svart.

Alltså.

Visserligen älskar jag att bada i liknelser och metaforer och sånt.

Men detta var lite väl övertydligt. Jag var ju inte alls beredd...

Är det verkligen så att man alltså kan....
...kan man alltså VÄLJA? Vad man ser?
Kan man på fullt allvar helt enkelt bara öppna ögonen extra mycket och välja vad man ser?

Gäller det även annat än gröna små signaler i gråsvarta februariskogen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Byter bloggplattform

Om man ska komma framåt måste man lyfta foten, placera den framför den andra foten och flytta över vikten framåt. Nu byter jag bloggplattf...