Fascinerande. Den sitter ovanför min kudde, i snedtaket. Jag ser den i ögonvrån när jag klär av mig. Den var inte där imorse.
Varför blir jag inte rädd? Varför ryser jag inte ens lite ? Varför tillhör jag inte den stora delen av mänskligheten som har rädsla för spindlar ingjutet på djupaste cellnivå?
Istället tycker jag lite synd om den. Här finns ju inget att hämta. Och förresten, varför tycks spindel inte vara rädd för mig? Jag är ju ändå representant för ett gigantiskt mördarkollektiv, sett ur spindlars vinkel.
Det där tål att filosoferas över. Vi får väl göra det, spindel och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar