Överslag i luktapparaten

Kom hem helt urblåst. Städdag, mötesdag, planeringsdag, alltiettdag på jobbet - dagen efter studenternas Bästa Dag som jag levde med i så mycket igår. Överansträngda synapser i mitt system nu vill jag lova.
Och överansträngda synapser + ägglossning + fullmåne är ju en intressant coctail. Då blir tydligen min näsa hyperaktiv som en ren överslagsreaktion. Läs vidare för en doftoddysé á la Kim.

Fisk. Makrillrens i slasken hemma som redan imorse retade mina doftlökar. Cyklat till jobbet, klibbig och eländig halva dagen och näsan för nära mig själv. Kaffelukten från munnen. Urrrrk. Och så en förfrågan från min arma moder när jag skulle paddla mig hemåt. Hon har ett elakt ryggont och kan inte röra sig - kunde jag handla lite på vägen? Jovisst, jag cyklar förbi. Förstås. Hennes trappuppgång luktar konstigt. Som om någon lagt ett skottkärrelass ängsblommor i blöt men glömt bort hinken i solgasset ett par dagar. Kliver in i hennes lägenhet, duckar och springer raka vägen genom dimman ut mot hennes balkong. Krigssmog från Petterös bästa tobaksblandning, det var verkligen en vägg av röksmog. Så vi talade med varandra på ett betryggande luktavstånd. Jag på balkongen, hon fastlåst i sin soffa. Kände mig så löjlig, men jag kunde inte annat, min näsa vägrade. Sprang ut igen, med shoppinglistan, handlade, cyklade tillbaka, och nu var det lite lättare att andas hos henne eftyersom balkondörren stått öppen. Hon visade mig en bok hon fått, hittad i en källare, tryckt 1872. Den stank fuktig fängelsehåla. trots det tog min språkliga nyfikenhet överhand och jag bläddrade läääänge i den. Scriftas Själa Wård tror jag den hette. "O, förresten", sa mamma när jag skulle gå. "kan du hjälpa med att få undan idegranskvistarna? Värden bad mig ta undan dem, de luktar". Jahapp, det var ruttna-ängsblomme-förklaringen. Trapphuset fyllt med kvistar av någon ädelbarrträdsort, definitivt inte idegran, för "barren" hade torkat allihop och börjat ramla av. Jag bar ut hela rishögen, och sopade trapphus. Hoppas doften bleknar under kvällen. Undrar vad mamma tänkte göra med högen.

Hem. Ljuva hem. (men det luktar fortfarande lite fisk). Nåväl. En macka, ett glas vatten, ett Björklövet, ett soffläge. Mmmmm, det ska bli skönt att krascha ihop i en hög. In i vardagsrummet, mot soffan. Det stinker fisk. Måste vara en katt som kräkts, men skygglappar på, näsan domnar ju snart, den kräkshögen letar jag efter först EFTER jag vilat en stund. Jag är så slut så jag bryter ihop. Sätter mig i soffan, vrider mig mot liggande ställning drar upp benen och sätter ner mina nakna fötter i något. Något klibbigt och kallt. Kattfiskrenskräks. Två STORA högar mitt på den brokiga filten. Som kronan på förstörelsverket hade kattjäveln tuggat ett gigantiskt hål i min fina yllefilt som också befann sig i soffan. Kanske för att kunna kräkas bra sen.

Fiskrenskräkset kastade jag ut i trädgården. Filtarna ligger och stinker på altanen. Jag tänker inte ta hand om dom förrän jag är utvilad. På söndag.

Sen plockade jag en stor rosa utslagen pion. Den doftar ljuvligt. Och står på en betryggande närhet på ca 30 cm från min näsa just nu. Traumaterapi.