Mamma

Min mamma

Min mamma har klarat 70 år. Det är märkligt, för hon har ju bara funnits så länge jag själv kan minnas, och det är ju endast 44 år. Att hon, min mamma, skulle ha levt innan är otänkbart. Att hon skulle vara sin alldeles egen, en alldeles egen Marie-Louise, är också otänkbart. Fram tills den dagen då man börjar tänka tanken. Vilket jag nu gör. Jag plöjer fotoalbum. Det är mest bilder på mig. Precis som det är mest bilder på mina barn i deras album. Vi mammor tar ju bilderna, är bakom kameran. Men hon är där ändå, hela tiden, på alla bilder. Och jag tänker tanken att hon är som jag. En alldeles egen person, med drömmar, hopp, besvikelser och erfarenheter i bagaget. Som format henne.

Marie-Louise som liten. Man skulle le sådär, det gjorde hennes mamma också.

Marie-Louise som tonåring. Jag tror hon kallades Lollo av sina vänner. Lika rund om kinderna som jag var i samma ålder.



Marie-Louise har träffat Eddie, de dansar folkdanser all sin lediga tid, och njuter av livet. Hon i bakre raden i mitten, han på knä bredvid.

De slutar inte dansa ens när jag föds. Jag är odlad och uppfödd till israeliska, rumänska och rysska folkdansrytmer.

Marie-Louise begrundar moderskapets olika sidor. Hon är 26 år.



Marie-Louise och maken Eddie är holländska businessmen. Driver snart en egen resebyrå som tar emot svenska lantbrukskunder som vill lära sig allt om holländskt jordbruk. Och supa i Amsterdam.

 

Stranden i Zandvoort, där var vi ofta. Halva livet har jag sett en tjock mamma på den här bilden. Bara för att pappa kallade henne för tjockis när jag var 11-12 år. Det formade min uppfattning. Ända fram till nu, när jag ser med vuxna ögon. Hon är inte tjock.

Marie-Louise a la blonde. Min första resa till mammas land Sverige.

Sälen. Jag såg en snöfläck när vi satt i bilen. Det var i juni. Det var långt att gå. Jag var envis. Marie-Louise bangade inte. Flera timmars promenad och sen körde hon snöbollskrig.

Klättra i vildaste forsen för att sitta på största klippan. Äventyr.

Mormor med värsta tandkrämsleendet. Marie-Louise kom aldrig ikapp det. Det var kört från början typ. Jag tyckte hon var läskig. Varför skulle hon le hela tiden? Var det nåt svenskt?

Skansen. Jag log definitvt inte.

Men när mamma tog med mig till Judarnskogen och lekte skogstroll och smög på småstigarna var livet roligt. Efteråt satt vi på tunnelbanan och försökte knuffa bort lönnäsor från varandras näsor med grässtrån i munnen. Och skrattade oss tårögda. Och retade alla sura Stockholmstanterna, som försökte låta bli att dra på munnen.

Mormorsmor Hedvig på besök i Zandvoort. Marie-Louise glad, svensk och värdinneunderbar.

de Bruin Travelplanning försökte sig på att skapa en reklambroschyr om sin förträffliga verksamhet. Kameran självutlöste sig gång på gång medan Marie-Louise försökte se avslappnat leende ut. Mormor Cecilia ställde nog till det, för det gick inget bra. Eddie ser inte heller helt avspänd ut.

Första nätverksmingelträffandet i Skee, vi har sommarhus för första gången i mitt liv, i Sverige! Jag är 9 år och Marie-Louise småpratar vant på svenska med med familjen Hansson. Kulturkrock för mig, som inte kunde flytande svenska riktigt, inte för henne, som ju var svenskheten personifierad i mina ögon. Trodde jag då. När de frågade mig om jag ville ha mer mat svarade jag "nej tack jag är full". Alla skrattade. Kände mig korkad, trodde min mamma hade det tusen gånger lättare. Jag såg ju inte krocken mellan hennes Stockholmska och deras Skeeeska.

Sista året i Holland, vår trädgård, sedd från farmors fönster. Företagarna de Bruin begrundar flytten till den Svenska Naturen inom en snar framtid.

Flyttlasset går. Färjan Tor Line från Amsterdam till Göteborg. Marie-Louise glad och förväntansfull (och ja, då en smula rund om höfterna). Själv har jag en enda sak i huvudet - jag ska få en egen ponny.