Supersöndag

vaknade inatt klockan två och trodde igen att hunden var försvunnen och letade överallt och inte hittade jag jycken så till slut fick jag ju väcka den troliga orsaken till illdådet - var är hunden!? (vad har du gjort!?) och där gick vi sedan båda ropade ute och inne öppnade hukade tittade och till slut skammens rodnad på mina nattkinder för sömnigt kisandes fann jag den trötta slashunden på en fårskinnsfäll under köksbordet dit han flytt eftersom Missekatten har ockuperat hans korg sen några nätter tillbaka.

lyckades somna om alldeles för bra för att sedan vakna 0500 till väckarklockans fryntliga klippetitrumpurrande ljud (timba heter signalen) och upp jag studsade för ett Sant Kall stod för näsan att ta tag i (att hämta ynglingar från Dreamhack och undvika snökaos!) och bilen väntade tålmodigt i garaget och jag fyllde termosar med kaffe varm saft och stora matsäcken med dubbelmackor och äpplen och dessutom la jag tre yllefiltar samt en extra uppsättning vantar och mössor i bilen. och - skidbyxor! ska man långt med bil i karga vintertider bör man vara beredd på allt. det har min far lärt mig, så på hans inrådan tog jag expeditionen på största allvar. jag struntade dock i spade och fotogenlampa, för det hittade jag inte eller så orkade jag inte riktigt leta så noga. men en hink att fylla med sand från till ändamålet utställda gröna plastlådor kom med i bagaget för jag tänkte som så att eventuella medoffer i eventuella bilköer i eventuella isiga uppförsbackar säkerligen skulle ha planerat bättre än jag och således vara stolta ägare till nyinförskaffade snöskyfflar man skulle kunna låna...

på den tiden det begav sig (= när pappa ännu körde bil) hade pappa alltid med sig allt man kan tänkas behöva i bilen i vintertider, från konservburkar till verktygslåda, från fotogenkök till chokladkakor. man ska inte underskatta allvaret i att fastna i en snödriva medan vinden blåser 25 minusgrader utanför plåtväggarna...

så äntrade jag vägarna som en sann utforskare, fattades bara cowboyhatten och en stillsam sång men radion balanserade upp den biten. rullade ofattbart enkelt till målet, inga uppseendeväckande avbrott, endast en älgfamilj i brynet som klarat sig från jakten. jag behövde använda varken extramössan eller hinken alls. Jönköping väntade på mig och inget gick feloch bilen var varm och skön och snäll ja till och med en hyfsat nära parkeringsplats kunde jag hitta att ta emot gossar och datorer på.

Se här den nästan tömda sovhallen på Dreamhack, där enstaka attiraljer och individer ligger kvar ännu i väntan på bortforsling....

storleendes vandrade jag runt i nördarnas mecka - en sann glädje en fröjd för ögat alla dessa individer som ägnat fyra dygn nonstop åt skärmdyrkan och där gick de nu och släpade på sina stolar, hightechburkar och kuddmadrasser med gråa ansikten röda ögon och vidunderligt tillfredsställda flin.

...och se här vilka obekväma stolar våra hjältar pinat sina sätesmuskler på i flera dygn!

på hemväg igen fick jag samtala med sonen och lillebrodern i ungefär en kvart och sedan tog den ultimata upplevelsen ut sin rätt och de störde mig inte mer under resten av resan.

lika snabbt som dit rullade bilen hemåt medan snön började yra runt oroväckande envetet och trafiken fyllde på sig. måste ändå säga att bilisterna imponerar stort genom sitt tålmodiga och kloka sätt att hantera väderlek och väglag på, för jag såg på dessa 8 timmars körande bara tre ubersnabba knäppomkörningar och gissa vilket land de kom från ja givetvis Norway för där har de ingen som helst respekt för snöhalka eftersom de a) är jättevana vid snö, b) har fyrhjulsdrift och feta bilar som klarar en krock, c) tycker svenska vägar är otroligt inbjudande breda och som gjorda att köra snabbt på. men som sagt bortsett från dessa tokstollar uppförde sig alla extremt vuxet genom att hålla bra avstånd och anpassa hastigheten till omständigheterna.

DETTA anser jag vara ett föredömligt avstånd med rådande väglag :)

...och se här Lukas och Daniels lilla pörte i Uddevalla - precis som en äkta fjällstuga!

jag släppte av gossarna i Uddevalla där snön hängde tungt ner från takåsarna och stormen tilltog, hann hem lagom tills vädret började dumma sig ordentligt där nere, kändes rätt bra faktiskt. det började yra lite snö runt husknuten här hemma just när jag stängde dörren om mig.

och för att göra en lång historia kort för nu är snart maten klar så var jag så speedad och är väl ännu misstänker jag att jag stressade igång dotter och man med att peppa för en trevlig ridtur i ridhuset så det var bara att hämta transport lasta hästar dra iväg till ridklubben och rida ett rejält pass och det roliga var att kroppen mindes exakt hur man rejälrider en timme fast jag lär ju troligen inte kunna resa mig ur sängen imorgon. men förhoppningsvis blev Mirja glad att gulleplutten blev genomriden trots att hon själv inte orkar lyfta en grep utan att få en hostattack.

förutom mat blir det lussebullar.

och imorgon är det måndag igen.

häpp, det ska bli kul!