Det var därför våra påfåglar strosade runt i flock på banvallen så SJ ringde till oss och bad oss att genast ta undan fåglarna för tåget kunde inte köra fram till perrongen. Och därför som grannarna Eva och Kent suckande ringde och bad oss hämta hem kaninen från deras rabatt för femtielfte gången. Så var det på den gamla goda tiden på landet. Vi hade helt enkelt inte hjärta att låsa in djur bakom galler. Hästarna hade också fått gå lösa om bara betet hade räckt. (ibland smet de ut på bondens fält och ställde sig och åt havre eller gräs. Då brukade vi blunda en timme eller två, innan vi släpade tillbaka dem till tråkiga hagen igen)
Istället slapp dom skor. Hästar utan skor är naturliga hästar som håller sig friska länge (just Affi och Duhle blev 34 resp 37 år). Fast de var lite försiktiga i stegen på knöliga och steniga vägar...
Nu var det dags alltså, och lilla finlemmade känsliga sportiga ponnyn Pretty Woman fick av sig stålskorna och lyfte hovarna extra högt i ren förvåning när hon gick ut i hagen sen.
Alla glada. Ridningen dagen efter i ridhuset gick också över förväntan bra. Visserligen lätt ridning, men ändå. Vi hade väntat oss stapplande steg, men hon gick så smidigt och fint.
Idag var det annat. Dottern ringde och grät och skällde. Hon var blockhalt och vägrade gå! Vi MÅSTE sätta på skorna NU! Det GÅR inte! Julia blir GALEN om hon inte blir riden!
Jag satt i en rödblinkande korsning i Uddevalla med tusen bilar omkring mig, och var inte upplagd att diskutera hästskoning alls. Men jag svängde in till stallet på vägen hemåt, och kunde lättat konstatera att Julia kunde gå. Och levde. Och såg helt nöjd ut.
Nu är ett par boots beställda. Joggingskor till sportponnyn. Vi får hoppas detta löser alla konflikter och alla problem. Jag lär få ett litet h-e om ridningen inte fungerar inom en vecka.
Min dotter är inte så övertygad om det förträffliga med barfotahästar. Än.
Jag tror stenhårt på det. Helhjärtat. Men kanske behövs det mer tid för anpassningen än vad Mirja är beredd att ge. Hon har värsta träningsschemat spikat för hela vintern. Vårens tävlingsperiod ska ge rosetter i LA (hoppbana med höjden 100 cm) är planen. Ambitiös är hon så man blir riktigt imponerad! Och kanske är det så att vi får hitta en balans mellan våra övertygelser, behov och strävansmål. Kanske är tiden förbi då mamma Alltid Vet Mest och Bäst.
Vi får se :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar