Så man fick ställa upp, rycka ut. Ställa om sin hjärna, och istället för att krascha i soffan med en välförtjänt kopp te efter jobbet, klä om, och till och på, för att se vintern i kallögat och bege sig ut i kolsvarta skogsmörkret på en sprillig häst. Pannlampa på hjälmen och hunden prasslandes runt hovarna på Julia som tyckte varje liten kvist var livsfarlig. Det var kul. Jag hade tretton lager på mig, minst. Jag sjöng lite, och klappade och pratade och hojtade, på Cesar mest. Lät pållen finna bästa spåret över knaggligaste marken.
Svårt att begripa varför det är så svårt att ge sig ut på sånt här oftare. Det är ju så kul! Älskar att vara med djuren, trots iskyla, mörker och hunger.
Belöningen hemma sen var trevligt sällskap av Catharina och Mirja i TVsoffan. Vi tittade på Bounce. Grymt bra. Men Mirja somnade igen.
Michael var modigast idag och gav sig rakt ut i snökaoset runt Vättern. Eller var han dummast, jag vet inte. Men jag vet att Lukas och Daniel är jätteglada att han gjorde det, för nu sitter de på Dreamhack i Jönköping och njuter i dagarna fyra....
Nu dricker vi te. Och pratar väder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar