måndag 8 februari 2010

Sven säger: Kelgris och Gnällfis stör friden.


Ett jävla gnäll faktiskt. Man vågar inte heller lägga sig på favoritmattan för man vet ju aldrig när en extremt stingslig morsa kommer farande, på väg till någon matskål in spe... Jag ger upp faktiskt. Sen så har vi ju svartkattsmonstret på nedervåningen som vissa dagar är go och gla kexchoklad men som också kan få damp-i-rapidvarianten. Ja då är det bäst att springa som satan. Hon kan faktiskt bli låååååång som en flaggstång, fast då med vassa ändar. Om du förstår.

Nähä.

Men tvåbeningarna gullar och mojsar. Cesar är dum som en dörr och tror han kan vinna mattes hjärta genom att klättra på henne. Ha. Kelgris och Gnällfis har total kontroll med sin barnsliga framtoning. Vänta bara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Byter bloggplattform

Om man ska komma framåt måste man lyfta foten, placera den framför den andra foten och flytta över vikten framåt. Nu byter jag bloggplattf...