Mirja har fått lååååångt svart hår. Hon ser ut som Snövit i Disneyversion. Vackert men ovant för min ögonvrå. Tror hela tiden jag har en främmande fågel i mitt hus.
Lukas har börjat tröttna på gymnasiet, efter en termin. Flockgruppundervisningsungdomsdumhetskulturen tär på honom. Han försover sig och kan inte förmå sig. Inte helt oväntat, det funkade rätt länge ändå, trots allt. Önskade det fanns en kreativ folkhögskola för 16åringar i vår närhet. En skola där ynglingar som han kan få följa sin inre kunskapshunger. Till exempel genom att få tillfälle att forska vidare i intressanta saker han läser i Vetenskapens värld. Eller genom att ge personliga verkliga utmaningar. När jag jobbar känner jag mening, säger han, men inte när jag sitter på lektionen. Förvånad, någon? Inte jag.
Rikard springer i sitt ekorrhjul igen, långtbortistockholm. Inte mamma (och inte sjukdomen) kan förmana honom med övertygande effekt. Sjukskriven var han i två veckor, TA DET LUGNT sa doktorn, men schvissch jobbar han för långa dygn i för högt tempo, igen. Borde kedja fast honom i Grebbestad i jul. Men då dör han väl av tristess istället för immunförsvarsöverraktioner.
Michael fick kommunens kulturpris. Det var kul, jag är glad för hans skull, han förtjänar verkligen uppskattning för allt det han gjort och gör, allt det som inte riktigt går att definiera inom ett speciellt fack, men som ändå betyder så mycket. Bra att den yttre världen uppskattar. För själv evighetssurar jag över både ditt och datt som inte och aldrig blir gjort i den inre världen. Försöker att fokusera på mig och mina egna brister istället för att sura, oftast går det bra. Men den isärplockade och ännu inte återihopsatta hästtransporten sticker i ögonen varje dag. Jag hinner blunda ibland.
Nu snöar det. Lite för mycket för att jag ska vara helt avslappnad. Om en stund åker jag med mamma till Göteborg. I en bil. Och jag har tyvärr ärvt lite för mycket "de Bruingener". Ser ishala vägar med milslånga köer för mitt inre. Vill ha snökedjor och spritkök och termos och filtar med mig i bagaget. Och en hink med grus. Och hade helst haft lite bättre vinterdäck än de som sitter på nu och som man inte känner dubbarna på längre...(som jag beskyller "?" för att inte ha fixat - gud så förutsägbart löjligt, varför har jag inte ordnat själv istället? hade besparat mig en del energi)
Jag åker en halvtimme tidigare och kör försiktigt istället.
Vilket gnäll det blev. Känner mig som ansiktet på bilden. (mammas konst)
Får skylla på energin som fattas mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar