måndag 20 december 2010

Kverulerandets kvalitet

Har upptäckt att jag får kommentarer ibland. Har upptäckt att det finns en flik som heter "kommentarer", där kan man se vad folk som läst har svarat. Känner mig en smula efterbliven som så sent (efter drygt två år) upptäcker den bloggfunktionen.... Har således också upptäckt att folk försöker peppa mig då och då. För det låter uppenbarligen ganska så eländigt kring mina funderingar.

Jag är gnällmästare nämligen. Har alltid varit det(skrumpnar ihop av pinsamhet när jag läser mina gamla dagböcker - herregud vilken kvalificerad eländesbeskrivning - uttryckt som om jag vore en 80-årig bitter* redan vid 15). Jag är sådan - skrivandet är min ventil, min spyhink och mitt bollplank. Så har det alltid varit. Det känns liksom sällan intressant eller uppbyggligt att ägna skrivenergi åt att beskriva hur lättsamt, vackert och lagommysigt livet är. (kanske borde testa?)(vem vet det kanske funkar!)(nä. en annan gång)(ett annat liv faktiskt)

Är det något som alltså bildar en röd tråd i mitt liv så är det kverulerandet. Klagandets innerliga poetiska aktivitet. Ordet kverulerande tycks inte finnas i datorns ordlista. Den slutsatsen drar jag när jag ser den julglada röda vågmarkören under ordet. (vågmarkör finns inte heller)

Jag ser livet för det mesta i svart, grått eller moll. Kanske därför jag älskar nordiska folktoner så mycket. Livet (enligt Kim) är tungt, djupt och utmanande och består av oändligt komplicerade och stundom parallella tankevindlingar (det ordet finns heller inte) som i oregelbunden intervall korsar och tvärbefruktar (ännu ett okänt ord) varandra. Jag bör helst inte följa dessa vindlingar (då kraschlandar jag i limbo)(har testat, det var inte kul). Därför passar det mig absolut skitfint (oj, DET ordet fanns visst i ordlistan?!) att jobba häcken av mig och ha för mycket att göra.

Klockan får mig att hålla mig till saken, prioritera i högen, anpassa mig till schemat, och ingå i pusslet. Jag är på banan, med i matchen, skärper mina sinnen. Jag tror faktiskt att mitt sinne, eller min själ är överaktivt. Har troligen odiagnosticerade (ordet finns ej) slängar och drag av damp, adhd, aspergers och borderline eller allt på en gång (alla de orden finns). Hypersnabb i associationerna och katastrofnegativ (ordet okänt) i förväntningarna, ja stortankarna kan snurra så fort att de springer ifrån mig innan jag har hunnit sortera och lägga dem i ordning. Om jag inte hade tidsramar, deadlines och tider att passa så skulle jag vara djupt nere i jämmerdalens sprakbubblande eländeslabyrinter och slaska runt. (de tre finns ej heller, påstår ordlistan)

Och skrivandets dimension får så stå till tjänst med sin beredvillighet att ta emot alla mina dystertankar och klagovisor, för var ska de annars ta vägen. Tangenterna slukar villigt kverulerna och får dem att hitta sitt mål, sitt kall och sin uppgift. Jag skriver ut dem, istället för att låta dem tugga i sig min vardag.

Alltså: Ergo:
Detta fyrkantiga, stressiga och inramade liv håller mig i harnesken. Trött så ögonen blöder, jo, och stressad så tankarna tappar både skärpa och tråd ibland, ja. Och jag hinner definitivt inte dammsuga eller julpynta. Hellre så än kroniskt deprimerad för att jag försöker lösa världens elände genom att sitta på sofflocket och tänka allt rätt. Men rätten att få måla ordtavlor fyllda med Lidanden och Ifrågasättanden tar jag mig med iver och glädje.

Idag var en underbar dag. Så in i märgen dödstrött i morse att jag inte trodde dagen skulle bli något alls (att hänga i julgran), men till min stora förvåning har jag både presterat och hunnit med och skapat nytt på jobbet. OCH varit hyfsat glad mot mina familjemedlemmar när jag kom hem. (endast hunden tycker jag borde gå en något lite längre promenad innan natten)

Undrar om det hänger ihop med nya vinterdäck på bilen? (som jag tog steget att köpa idag) (handlingskraft) (haha, det ordet finns inte heller i ordboken!!) Det är förvisso så fånigt att man känner en viss inre produktivitet när man stått i verkstaden en halvtimme och sett grabbarna byta däck med flygande fläng. Som att man kan slå dammet från nävarna och säga - japp, där satt den!

Kolla: så snabbt fixas nya däcken på bilen... Tänk om skolvärlden kunde vara sådär skönt och påtagligt effektiv....

Imorgon julavslutning. Oj vad jag ska päsa sen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Byter bloggplattform

Om man ska komma framåt måste man lyfta foten, placera den framför den andra foten och flytta över vikten framåt. Nu byter jag bloggplattf...