Idag blev det äntligen av. Turistsäsongen förbi, torrt och inte för varmt, jag hade tid och han mådde tillräckligt bra för att klara promenaden.
Jag körde bilen hela vägen ner, det hade blivit för långt att gå annars. Det var en tillräcklig utmaning ändå, att gå sträckan från grusvägen ut till lilla sjöboden på klipporna. Kan inte annat än att beundra hans förmåga att kompensera sin mycket dålig syn, begränsade kondition och uttalade yrsel med målmedvetenhet, fjädrande knän och utmärkt balans.
Efteråt fikade vi hos Nico och Tanja på Falkeröds trädgårdscafé, och njöt av att få prata holländska med dem. Sedan körde jag pappa hem till sig, och handlade lite åt mig på hemvägen.
En bra dag.
Nu ligger jag i sängen och ger upp övriga åtaganden. Skulle ha åkt iväg på en trevlig kräftfest i många glada vänners lag, men jag väljer att stanna hemma. Hjärnan säger att det är bäst så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar