Nya perspektiv

Dagens promenad. Efter ösregnen. Valde att gå extremt långsamt på vissa ställen. 

Så långsamt så att Kellie blev rädd för mig :-)

När jag gick så där extremt sakta så kom ett djupt lugn över mig. 

Ljuden i skogen blev skarpa, klara. 

Dofterna - löv, bark, jord, spindelväv - tvinnade in mig så jag blev yr. 

Och mina ögon såg nya bilder.

Det strömmar på, det där: verkligheten.
Jag kan inte göra det, fixa det, ordna det.
Jag behöver inte fatta det. Inte förklara.
Endast betrakta skiftningarna. 

När jag tillåter mig att endast betrakta det som är, då ser jag med nya ögon.
Nya möjligheter, nya vägar.

Det välkända ändrar form. Nya dimensioner visar sig.

I princip är det bara att ta steget.
Rakt ut/in/igenom/till.