Ransonering

Mår bra, men måste ransonera energin. Så mycket som kräver energi av mig nu.
Börjat jobba på ny arbetsplats, kommunens kundcenter, på 25%. Jag vill verkligen. Vill verkligen göra allt som står i min makt så att det ska gå bra. Så att jag ska bli lite starkare för varje vecka som går. Om det går. Om det går att bli "bra". Hjärnan spelar mig spratt hela tiden...

Efter fyra stycken 2-3 timmars arbetsdagar inser jag att jag måste ransonera. Är galet trött när jag kommer hem. Orkar inte läsa, ta kontakt eller planera. Arbetstimmarna funkar hyfsat. Är glad att vara på banan igen. Fantastiskt trevliga arbetskamrater. Tacksam...!

Stänger ner Facebook ett tag nu. Så mycket känslor i omlopp där, med flyktingkriser och allt, kan inte ta in det, det kostar för mycket. Mitt engagemang blossar upp, jag vill en massa, och så vips är batteriet tomt igen. Jag orkar inte bli tömd hela tiden. Men jag vill fortsätta skriva här. Ska försöka hålla igång. Ni som vill fortsätta läsa min blogg får titta in här då och då. Kommer inte länka via Facebook.

Några ögonblick från senaste veckan...

Morgonpromenad. Höstblomning och det kryllar
av bin, humlor och fjärilar....

...på Greby gravfält. 

Jag gick en lång promenad, för jag skulle vara borta från
hundarna i fem timmar minst. Det var nämligen
utflyktsdag med nya arbetskamraterna.

Satte mig i diket en stund. Stirrade på vetets böljande rörelser. 

Här är hällen som är nyinventerad. Potatismjölsfärgen
har regnat bort. Och man ser Tess, just i färd med
att sticka efter ett rådjur. Jag fick vänta 15 min
innan hon var tillbaka. 

Jag kom hem och upptäckte mitt smycke var borta.
Förlorad under promenaden. Så på kvällen
fick jag ge mig ut att leta. Samma promenad. Ögonen
klistrade mot marken. Jag hittade den :-)!

Dagen efter fann jag mig involverad i att storhandla, sortera och dela ut
48 kassar mat till de nyanlända flyktingarna på campingen. Det jobbet var en
smula mer krävande än jag tänkt mig när jag beslöt mig för att ta initiativet
att samla pengar...

Dagen efter fick jag tanka ny energi på Greby gravfält. Drunknade i färg. Och humlesurr.

Träffade på mamma. Vi tog en tur genom byn.
Hon har en leksaksapa på axeln.
Hon har opererat över en talapparat, från en
docka in i apan. Så nu låter den som ett litet barn.
Sjunger och tjatar att den är hungrig.  

På eftermiddagen fick jag ladda batterierna igen. Motkvällsljus genom blomfält. Funkar bra.

Senare på kvällen blev det en tur till Svinnäs. Lågvatten så lågt som
jag inte sett det förut.... Vattenlinjen brukar vara där Kellie står..! 

Dagen efter. Klockan är tio. På väg till Musö. Makalöst vackert väder. 

Tess älskar att spana. Kellie brukar sova på durken, tills hon anar att
vi är framme. Båda hundarna älskar att åka båt. Och få springa fritt
ute på ön.... :-)

Vattnet var löjligt vackert. Här har jag just passerat rakt över ett grund. Som jag visste fanns där. Nånstans.
Adrenalinet sköt blixtsnabbt i höjden.
Nu vet jag exakt var grundet finns. Och att båten går fritt över det, till och med vid extremt lågvatten :-)!

Långpromenad över ön. Så betagande vackert att jag inte ides ta några bilder.
Fast nyponens illröda rop lockade fram mobilen ur fickan.

Vardagsmorgonpromenad. Nu är det den här tiden.
Den trolskt vackra tiden. Hela fältet fullt av magi.