Brokiga dagar

Cecilia och Kristoffer gifte sig. Det var magiskt. Hela dagen genomsyrades av kärlek, kärlek och kärlek. Jag är så glad över att jag fick vara delaktig. Min kamera var ivrig, ville ta många bilder, och många bilder blev det. Inspirerad av Robert Dahlberg som var där och proffsfotade kastade jag mig över redigeringen av några av mina bilder så fort jag kom hem och de blev precis som jag ville ha dem. 

För övrigt skvalade tårarna mest hela tiden. Rörd och berörd. Tänk att de där små barnen blivit så stora att de gifter sig!

När jag fullmatad och slutkörd av alla underbara intryck knallade hem från bröllopsfesten blev jag som grädde på moset förförd av en fantastiskt dramatisk fullmåne. Tog minst tio bilder på den, alla blev lika misslyckade. Denna är det närmsta jag kom, färgerna stämmer, men verkligheten var i motsats till bilden knivskarp:

Dagen efter for jag ut med lilla båten till Musö, för lite välbehövlig retreat. Inget stillar sinnena så bra som att vistas ute på en tyst ö. Framåt skymningen kröp månen upp över östra horisonten, orange och stor. Fram med mobilen:

Men den bilden kom ju inte ens i närheten av verkligheten. Sprang efter kameran, och försökte på nytt fånga den där ödesmättade, trånande känslan som bara en fullmåne ute i fria naturen kan ge:

Det gick inte. Hur jag än försökte (24 bilder), så lyckades jag inte fånga både ljuset och skärpan på måne och berg samtidigt. Ibland får man väl bara ge sig, och njuta av verkligheten när den uppenbarar sig istället för att försöka fånga och bevara den....
Men närbild på månen blev en smula bättre, där kan man i alla fall ana månens yta:

Men nöjd med månbilderna blev jag inte alls. Måste fråga någon som kan det här, jag vill lära mig...

När jag vände månen ryggen såg jag denna vy. Den bilden fångade känslan lite ändå. På övervåningen står gitarristen och prövar nya idéer. Tänk om bilden hade haft ljudeffekt... Gitarrtonerna som trängde ut i den ljumma kvällen, i övrigt tystnad. Jag stod kvar en bra stund.
Eller i alla fall tills myggen blev för jävliga.

Dagen efter var det stilla; mulet och nästan ingen vind. Richard släpade grenar och eldade. Jag försökte hjälpa till, men hade ingen kraft alls i kroppen. Men njuta av brasan, det klarade jag.
Och nej, elden är inte på berget. Den är i en grässlänt mellan klipporna.

Många insekter passade på att äta upp sig i blomsterprakten när det var så lite vind. Försökte få bild på alla 6 insekter jag såg samtidigt (5 fjärilar och ett bi), men de hann givetvis fladdra bort innan jag lyckats ställa in skärpan. Men okej då, en hyfsat skärpt fjäril på bild är bättre än inget...

Dagen efter regnade det mest. Vi tänkte se på film, läsa böcker och slappa. Istället blev det översvämning i badrummet. Efter ett antal timmars undersökningar upptäckte vi var den gigantiska proppen i avloppet satt: ganska så exakt mitt emellan huset och avloppsbrunnen. Efter många timmar till av avloppsvattenshinkande, kokvattenhällande, rensbandsrensande, neribrunnenslafsande och avloppsdränktaklädstinkande så somnade vi ifrån det olösta eländet.
Jag drömde om Den Gäckande Proppen hela natten, usch och fyfan....

Idag skulle jag lyckligtvis hem, så jag överlämnade glatt hela eländet till hemmansägaren själv och seglade i god medvind hem till min egen enkla lägenhet.

Väl hemkommen fick jag en chock: man har sågat ner alla träd vid parkeringen. Det är säkert helt i sin ordning, troligen välplanerat och önskat och allt det där. Men jag hade önskat att man fick en förvarning när stora träd ska fällas. Det är något speciellt med stora träd i ens närhet. Man blir liksom vän med dem, det blir tryggt och lugnande på något sätt att ha dem där. Just den stora björken tyckte jag mycket om. Mina ögon sökte sig alltid till dess krona, varje gång jag satt vid mitt köksbord. Jag brukade njuta av att se hurdant vädret tedde sig, genom att studera grenarnas och lövens rörelser och jag njöt av fåglarnas viloplatser i dess topp.
Nu är det naket, och ögonen vet inte längre vart de ska ta vägen.

 Jag avslutar den här dagen med att blanda ihop en ny omgång av världens enklaste, billigaste och effektivaste deodorant. Och genom att blogga.

Lika delar kokosolja, potatismjöl och bakpulver eller bikarbonat.
Eterisk olja (lavendel) droppas i utifrån ens doftbehov.
Värm, rör ihop, häll upp, ställ svalt. Klart.