Så, lite sämre är han ändå. Men så surfade jag runt för att ta reda på vilken maxdos av vätskedrivande medicin en hund kan tänkas tåla. Och så hittade jag till det här blogginlägget, som onekligen väcker en del hopp. Tillräckligt mycket hopp för att jag inte ska publicera det tårdrypande bloggutkastet jag skrev igår - ett brev till Cesar om vilken funktion han fyllt i mitt liv, i familjen. Det får helt enkelt vänta. Fokus ligger på hopp, idag.
Nu har han alltså fått Vetmedin 2,5mg/dag sedan 10 dagar. Furix 50mg, Fortekor 2,5mg och 1/4 tablett Digoxin 0,13mg dagligen. Min lilla medicinhund. Han lever. Än. Förhoppningsvis minst tills han fyller 11 i juni.
Orkar faktiskt hoppa efter snöbollar. Men är rätt slut efteråt. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar