Årsväxling

Det har varit nyårsafton. Folk pratar om bra och mindre bra fester, vitt skilda nyårslöften, nysatsning och i brevlådan kom nyss en otäckt hurtfrisk och proffsglansig tidning med slips- och träningstyper. Samtliga typer är ortsbefolkning. Alla dessa tecken säger något.  De signalerar att NU ska här tas tag. Ett NYTT år väntar med spänning på att få bli bättre, nyare, snabbare, framgångsrikare.

Suck.

Själv hade jag ingen lust alls att fira nyårsafton. Antiladdade med sur min hela förmiddagen, vägrade delta i middagsplaneringen. Mamma skulle komma, kanske några fler. Jag dammsög. Gjorde till slut en sallad.

Kvällen blev jättemysig. 13 personer runt bordet, och innan dess hade Hillevi och Lova varit en sväng också. Introducerat det nya sättet att fira, utan pang och smäll.

Jag funderar över detta med att fira, lova, satsa. Vad är det som gör att så många vill det? Själv brukar jag aldrig hålla mina nyårslöften, så jag har slutat ge dem. Däremot kan jag känna inom mig vilket som blir årets utmaning. Årets tema. Jag tror 2012 kommer handla om att våga ta bort leendet, och stå på mig om saker jag tycker. Jag tycker till exempel inte om att svenskarna/västvärldens medelklass flyger mer än någonsin. Till semesterorter där de sedan kan känna sig som kungar en vecka eller två. Det är osmakligt tycker jag. Inte att enstaka individer är nyfikna på att resa och se sig omkring, nej det är ju bra. Men för att alldeles för många vill leka lyxliv, låtsas vara som överklassen ett kort tag. Bo på hotellet, åka på små guidade turer, tillrättalagt och förutbestämt. Alldeles för många gör det, jordklotets resurser räcker inte till för att alla ska vilja göra så. Och när man dessutom börjar förstå att det blir en tillvänjning av idén att andra (fattiga) ska vara "tacksamma" för att "vi ger dem jobb", och det börjar bli en självklarhet att ha (fattiga) utländska människor anställda (för ytterst lite pengar) av oss här i Sverige... Ja då blir det ännu mer osmakligt. Då är det herrefolk och tjänstefolk igen, och inget har hänt på 150 år..

Men det är lite jobbigt att öppna munnen om de här åsikterna jag har. För jag är rätt ordentligt i minoritet, och jag avskyr att hamna i vassa diskussioner, för jag kommer sällan på bra argument. Inte förrän efteråt. Tycker det är så obehagligt att hamna i diskussioner, och jag vet inte riktigt varför jag tycker det.

Men det är väl dags att börja träna på det här. Att inte bara le och lyssna och förstå och glida undan från de där obehagliga samtalen.. 

Däremot satsar eller lovar jag inget som har med träning, matvanor, alkohol, utbildning eller karriär att göra. Det är nämligen en ständigt pågående process, inget som går att kickstarta en blåsig natt i december.

Decemberbild i kökssoffan. Hejdå 2011, jag
kommer inte sakna dig. 

Tolvslaget hos exgrannarna, Grebbestads bästa hängställe
den sista decemberdagen. 36 personer typ tror jag?

Lova och Hillevi visar hur man gör. Mirja
hjälper till att hålla. Det är en rispapperslykta.
Klockan är kanske 18.

Det tar en stund innan den är fylld med varm luft.

Men sen lyfter det. Ingen bild på när den har åkt iväg, för
det kom med en extremt ful parabolantenn på den bilden.
Inte alls så stämningsfullt som det var IRL.
På natten sen såg vi minst 12 fina lyktor stiga mot himlen,
mitt i allt knallande, smällande och sprakande fyrverkeri.
Vackert!

Någon dag senare fick jag och Cesar oss en magisk promenad.
Sol, blöt skogsdoft och fågelkvitter. Björnmossan blommar. 

Jag skrev ju att jag skulle laga punkteringen på min cykel.
Så här långt kom jag. Omöjligt att få loss däcket.

Idag har vi geocachat vid gamla sommarlandet på Vrångsholmen.
Lite balansakter här och var.

Cesar hittade den tuffaste pinnen.