Cesar har för stort hjärta IV

Puls mellan 170-190 slag per minut. Oregelbunden hjärtrytm. Tredje dygnet nu, efter han slutade med Vetmedin - lika snabbt som han börjat med den. Två tabletter hann han få.
Kollade hos veterinären idag. Inte bra. Sämre faktiskt. Bekymmersrynkor. Ojoj, lilla gubben.

Ekonomi vs känsla.
Bråttom vs is i magen.
Prognos vs valmöjligheter.
Kunskap vs gissning.
Internet vs tillit.

Det där sista alltså. Jag vet inte hur många veterinärraporter, kliniska studier och fassbeskrivningar jag plöjt. På svenska, engelska, norska. Jag vet hur mycket som helst om hjärttillstånd hos hundar. Jag har till och med mailat frågor till en av Sveriges mest insatta specialister på området (och fått svar!). Och jag våndas. Ju mer jag läser, desto osäkrare blir jag. Såklart behöver Cesar en riktig hjärtundersökning. Ultraljud, EKG, hela baletten. Såklart bör det vara en hjärtspecialist som utför denna, utesluter, konstaterar och diagnostiserar.
Jag vill åka nu! Genast! Men den som har tid först, på torsdag, finns i Norge. Blå stjärnan har visserligen jouröppet nattetid (jag vill åka! inatt redan!) men deras hjärtspecialist har inga lediga tider ens dagtid denna vecka.

Hur länge kan en liten hund ha ett galopperande hjärta? Hur kan han stå på benen? Äta och vara glad?

(Och var går ekonomiska smärtgränsen?

Just nu, just idag, känner jag att den går minst vid samma belopp som spenderats på Julias senskada. En hund är ju inte mindre värd än en häst. Visst?

Lätt att känna, tycka, säga. Men det är plånboken som har sista ordet. Fast det är klart. Man kan ju ta lån.)

Cesar har nu just varit ute på en promenad till affären. Jag köpte burkmat han älskar (Pedigree) (oerhörd lyx). Och citronmeliss (ört bra mot hjärtkramp bl.a.). Han såg rätt pigg ut. Men går lite saktare, lite mer eftertänksamt, och vill inte skutta spontant. Jag kollar puls. Kollar honom. Oroar mig.

Har is i magen. Till imorgon. Då blir det Blå stjärnan. Eller vänta en dag till, och åka till Norge istället.

Is i magen var det, ja.
Eller? Usch.