En helt ovanlig fredagkväll

I vanliga fall är fredagkvällarna förvirrade trött-kraschgropar. Företrädesvis i en soffa.
Så icke idag.
På grund av diverse dominoeffektomständigheter, som hade kickoff igårkväll, kastade jag mig hem från jobbet runt 5, packade sovsäck, gitarr, matsäck och kläder åt stora lillebror Daniel, väntade tidspresstressat in honom från hans buss, brummade iväg med honom i lånad vitfläckad målarToyota mot Saltö där folkmusikfestivalen går av stapeln denna helg. Han ska, med beundransvärt mod och flexibilitetsförmåga, delta, med extremt kort varsel, på ett ungdomsläger i folkmusik där. (Hatten av Daniel, där gjorde du mig både imponerad och glad!)

Jag och Cesar dumpade av honom i Tjärnöskolans byggnad, ihop med en hel hop diverse mer eller mindre folkmusiktokiga ungdomar mellan 13-20. Daniel (hårdrocksfantast) har aldrig spelat folkmusik. Han hörde några låtar på Vitlycke i somras och blev lite nyfiken, ville nog gå och lyssna lite på festivalen sen, men hade nästan glömt bort alltihop. Tills jag påminde honom igårkväll och föreslog att han skulle vara med på lägret....

Nu hoppas jag att han tycker det är lite kul, om inte blir han i alla fall troligen en erfarenhet rikare :)

Sedan fräste jag bort från hela härligheten (fast jag gärna hade velat gå på den där ungdomskursen själv)(men jag är ju ingen ungdom)(och vad hade jag annars där att göra?) (fördjupar mig i den tankekroken senare).

Kom på att jag kunde geocacha lite. Med mobilen påslagen, blicken ömsom på dess skärm, ömsom på vägbanan, slingrade jag mig tillbaka till stora vägen. Närmaste cache fanns på Saltö men dit vågade jag inte vända tillbaka (se senare inlägg). Det blev en synnerligen nybyggd och ensammodern pendelparkering vid nya E6-Rossö-avfarten. Där fanns en skatt!

Det borde vara en baggis, en hur-enkel-som-helst cache (hur svårt kan det vara på en 10x10 m stor parkering???) Men icke. Jag irrade runt i dryga 20 min (medan Cesar grävde sork) innan jag till slut lyckades rycka tag i rätt ställe och vips där var den! Vilken känsla! En Kick! Ville ge upp 23 gånger men kände mig så DUM, så jag snutrrade runt 4 varv till i ren ilska. Och sen bara fanns den där. Skuttade tillbaka till bilen för att öppna lådan ihop med gladskällande Cesar. Och se vad jag fick:

Anteckningsblokket att skriva min signatur i.
Med passande uppmaning :)

En mycket vacker, ruskigt stressad spindel som inte
gillade omplanteringen särskilt bra....

Och sen, när jag var som mest upptagen av detta fynd, mitt från ingenstans (den där pendelparkeringen är Guds mest nybyggda bortglömda fulplats mellan Skee och Överby) stanner det en liten bil och där är Harriet!

Min Harriet :)! Min bästa vän sen jag var 12, som vet allt om mig (nästan), och som såg mig FASTÄN jag satt i en för henne helt okänd bil på en avlägsen ensam parkering minst tre mil från bådas hem?! Hallå hur går det till? Karma? Öde? Slump?

Vi kramades och pratades och slogs med myggor och knott (som alltid dyker upp efter 18:00 när Harriet är i närheten). Med lite guidning hittade hon cachen snabbar än jag :)... Allt medan enstaka långtradare och sent-från-jobbet-stressare susade förbi på 110vägbanan nedanför oss. Surrealistiskt!

Blev så glad.... Så där glad man blir när man oväntat stöter på en person man verkligen älskar.... :) :)