Rapport från overkligheten

arbetsdag med extremt bra lektioner idag och solen lös på mig flera gånger genom fönstret på min nya arbetsplats. de jobbade som satan och verkade rent av engagerade, såna lektioner vill man ha varje dag. men irritation på webbsidan som ska fungera som layoutplattform för elevernas böcker. jag försökte begripa mig på det där i ett eget konto, men allt bara hakade upp sig och det är inte lättmanövrerat direkt. jag konstaterar surt att jag har skyhöga krav jämnt - på professionalitet i alla lägen vilket ofrånkomligen resulterar i att jag själv känner mig fullständigt värdelös, särskilt dagar runt mens och det är det ju nu... diskuterade degiga magar med en kollega som har en löjligt vacker kropp och kunde konstatera att vi kvinnor inte är kloka i huvudet. det spelar ingen roll hur fräsch man ser ut, man känner sig otillräcklig i alla fall, oavsett hur mycket man än tänker positiva tankar. maten var dock jättegod, fiskpuddingrester som förärades en hel deciliter smält smör innan den slank ner i min degiga mage. men när jag ligger på rygg kan jag inbilla mig att den är jätteplatt, oavsett hur mycket smörindränkt fiskpudding jag ätit. tur det, för då slipper jag kasta mig ut på nåt svettigt träningspass, och kan ligga i soffan istället. jag lyckades glömma min ajfån för andra dagen i rad på jobbet, och nu försöker jag intala mig själv att jag existerar trots dess frånvaro, jag har ju åtminstone datorn här. det är inte helt lätt men jag stålsätter samt tröstar mig med en pilsner här i mitt ryggläge. det gör att jag föraktar mig ännu ett snäpp till, eftersom jag föresatt mig en kortare period på vatten och mjölk, istället för det där lilla goda glaset med något alkoholhaltigt var och varannan dag. så nu ligger jag här och rapar och surar och dar in magen och känner mig oförskämt kvinnlig. ögonen fulla med torra tårar och skallen full av tokiga bilder. på APTmötet idag pratade vi om (arbetsmiljöenkäten och) alla fula udda kaffemuggar som tycks ha förökat sig och intagit samtliga skolutrymmen, och förslaget framfördes att ordna en porslinskrossarhappening, något som fick mig att skratta hejdlöst för jag tror det är just något sådant som skulle muntra upp en sliten lärarkår - tänk att få ur sig alla frustrationer genom att smälla sönder en sisådär 100 fula muggar tillsammans :)

ska nu försöka undvika dammkorvarna runtom husets alla hörn, tömma min pilsner och tvinga mig utomhus med min allra sötaste hund. var resten av flocken familjemedlemar finns har jag ingen susning om för jag är ajfånslös och kan inga mobilnummer i huvudet. och de ringer ju aldrig till hemtelefonen om de vill mig nåt. egentligen skulle jag behöva utöva lite vrålterapi för att bli av med de här motstridiga känslorna som tumlar runt i min lekamen, men jag får nöja mig med att klättra upp på ett berg. det brukar göra gott.

nu måste jag gå. ajö.