Eller i vart fall trumpen och motvillig. Vill helst inte bli ovän med någon. Ju. Hatar att vara ovän, det är så himla kontraproduktivt, och ger mig kramp i magen.
Varför är det så?
Idag blev det varm rågtoast med ost. Nyttigt onyttigt liksom. Jag känner mig otränad, svullen och synnerligen oattraktiv. Whatever. Så går det när man rationaliserar bort träning och klämkäcka långpromenader. Hungrar därför efter våren, så jag kan börja cykla till jobbet igen.
Var hos banken idag och band lånen. De var så bångstyriga sen några veckor tillbaka. Bara drog iväg i höjden. Usch. Nu när det är slut och allting. Nu är lånen fjättrade på 4,31% i två års tid. Ha. Sen får man väl lyckas hinna sälja innan det blir dags att binda på nytt. För att bo i detta hus och punga ut med hysteriskt mycket pengar, på egen hand, med den räntan, är inte realistiskt. Tyckte inte banken heller.
Härmed ropar jag alltså på Moder Jords Magiska Makter - låt det perfekta och billiga boendet rulla i min väg, i vår väg, så att vår Vardag må blivfa Lugn. Ni har knappt 1½ år på er att rulla er fram till mig, så sätt fart! Helst snart så jag slipper fundera!
Hade en underbart härlig lektion idag, som vikarie i 90 min. Det blev en Fröding-Frossa utan dess like. Underbart, den poeten är en oändlig källa att ösa ur. Elin i Hagen läste vi, arma flicka som dränkte sitt barn och hamnade i fängelset för det, bara för hon träffade en främling i skogen.... Så kunde det gå, i Sverige, Värmland, för drygt hundra år sen.
Efter jobbet direkt in i hästlivet. Transport med två ponnier och två flickor iväg till ridhuset. 40 minuters trav, galopp och hopp. Nöjda var de hela bunten. Jag med, fast lite hungrig. Sen stallpass i en dryg timma. Mocka, sopa, vattna, tvätta, höa och ströa. Livet på en pinne.
Nu sitter jag på en pinsamt hård pinnstol i köket, mätt efter rågmackan, och ett glas vin. Känns bra.
Konstigt att allt är så upp och ner, men ändå så himla bra. Får inte ihop det.
Livet är skumpigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar