Medan jag väntar

Jag väntar. 

Jag väntar, i det vakuum som uppstått mellan Cesars bortgång och det nya livet som ska landa i vårt hus någon gång i april. 

Livet rullar på. Det är jobbet, jobbet, jobbet, jobbet. Och oj vad jag skulle vilja strunta i jobbet, nu när solen sprakar, vårfåglarna kvittrar och alla tankar och känslor vill få utrymme att existera. Ibland blir jag bara så trött på ITstratgeier, målbilder, utvecklingsarbete och att vara helskärpt hela tiden. Det är kul och jag brinner för jobbet, men just nu vill jag bara vara, sörja, begrunda, och vänta på det nya. Njuta av vårens livskrafter.

Förra helgen unnade vi oss en rejäl promenad. Naturen läker alla sår. Så ut ska jag igen den här helgen.

Lite bilder från veckan som varit...

Morgonvy. En trevlig morgonrunda strax innan samåkning till jobbet.
Jag gillar platsen jag bor på :)

Novrouz i Tanumshede. Större och vackrare tårta har då jag inte sett förut.

Amunds hatt i strålande solsken. Vi såg ända till Norge.

Geocachen låg där den skulle..

Vårkänning

Granit och tall som försöker smälta samman. Och lyckas.

Mirja och Julia på banan igen. Äntligen. Efter ett år.