Jag motverkar nedåtlutet genom att packa bilen full och åka till stora staden med alla ungdomar.
Vi klämmer ihop oss i Rikards extremt lilla lägenhet på 14 kvm på Liljeholmen. Vi lägger pussel med medhavda båtdynor och liggunderlag. Vi sover, jag med fötterna instuckna under fåtöljen. Soffbordet står på högkant i duschen. Vi vaknar. Vi är kulturella och sociala. Lyxfrukost hos kusin Cecilia, sen Naturhistoriska - film och alla utställningar. Filmen handlar om små föräldralösa elefant- och chimpansbarn som blir omhändertagna av människor så de får en ny chans till ett liv i frihet. Jag gråter förstås, och funderar över vilken tur det är att det ändå finns människor på jordklotet som jobbar skiten ur sig för sånt som inte generar kortsiktig ekonomisk vinst. Som i detta fallet se till att vissa arter inte dör ut på grund av människans rovdrift. Men filmen lyckas inte förmedla att var och en kan göra skillnad, kan handla rätt - genom att inte ständigt vilja ha mer av allt. Det är problematiskt när problemet ser ut att handla om enstaka giriga skurkar som skövlar, och enstaka räddande änglar som ställer allt till rätta. Då blir det som en saga - som inte har med mig eller dig att göra. Men det har ju med dig och mig att göra.
Sen mat på ett ställe som är bullrigare än matsalen i en stor högstadieskola. Så drar killarna för att fördriva några timmar på en battle. Jag ska vara shoppingsällskap åt Mirja. Jag försöker lära hennese skillnad på fuskpäls och riktig päls innan hon råkat köpt en stickad mössa med pälsboll av riktigt djur. Inte lätt när päls är inne. Det är päls överallt. Man måste kunna skillnaden på fusk och äkta. Jag försöker hitta second-hand butiken jag själv fyndat i förra gången jag var här, vill visa henne alternativ till de stora flashiga kedjorna som alla säljer samma stil. Men den är borta, har flyttat kanske. Det är mörkt och jag hittar inget. Känner mig dum och lantis.
Vi får ont i fötterna av shoppingen. Det är folk överallt, det glänser och flimrar och ljuset är antingen för avslöjande eller för dunkelt. Jag hinner inte tänka. Längtar hem. Städer är konstiga. Allt går ut på att bli något - genom att köpa, och herregud vad folk köper. Men vad blir dom? Jag ser inte annat än kopior. Jag kan inte låta bli att tänka på filmen vi sett. Det blir jobbigt. Eller så rör jag mig på fel gator, det kanske finns ställen i staden som inte handlar om "Köpköpköp"?.
Vi flyr hem till soffan. Skönt med tystnad. Efter ett tag kommer även killarna. Sen fördrivs kvällen med film, spelande och slappande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar