Obeskrivligt organisationsryck

Helgerna brukar vara "gå-ner-i-varv-och-undvik-alltsomkräveransträngning".Men den här helgen samverkar månens läge, menscykelns läge, temperaturen utomhus och tiden till förfogande på ett extremt gynnsamt sätt. Således startades dagen med en trevlig fika på kafé med mamma, och sedan äntrade vi den blötaste båten någon skådat (så går det när man låter den stå med luckorna öppna i ösregn), och tog tag i vinterrustningen. Ut med allt, torka ur, fixa ställning, på med presenning. Ja, det låter ju hyfsat okomplicerat. Men. För att kunna ta hand om den oändliga strömmen av skiftnycklar, mejslar, kompasser, däcksfärg, motordelar, dynor, sjökort, snören, tampar och parasoller från båtens innanmäte, var jag tvungen att först skapa plats i garaget. För att få plats i garaget behöver man ta itu med ett års avlagringar. Dessa avlagringar består av idel inte-mina-saker. Det går inte att beskriva i ord, men jag kan lova att det varit ett av anledningarna till att jag och Michael inte helt är överens alla gånger. Hans ordning är inte min ordning kan jag säga. Eller så är det här klassiska med att min oordning inte är kompatibel med hans oordning. Men så länge människan vistas på jordklotet lär inte dessa typer av dilemman upphöra, och med jämna mellanrum inser man att det enda konstruktiva är att ta tag i det hela. Oavsett vem som började eller vem som har rätt.
Och tänk vad bra det känns efteråt :)
Imorgon är det sista rycket, och som grädde på moset unnar jag mig en skogspromenad med vovven.