Novemberkaktusen ger sig aldrig.
Torka, kyla, trång kruka, köldskador.
Vältskador, värmeslag, näringsbrist.
Den kommer alltid igen.
Exploderar i blomsterprakt.
I värsta mörkermånaden till och med.
Kan inte annat än beundra.
Vilken förebild....
Om man ska komma framåt måste man lyfta foten, placera den framför den andra foten och flytta över vikten framåt. Nu byter jag bloggplattf...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar