Nu har jag varit heltidssjukskriven i 15 månader, med ett misslyckat litet avbrott för det nya arbetet jag blev omplacerad till. Jag börjar bli otroligt trött på att vara trött. På att vänta. Jag måste hela tiden vänta. Vänta på utredningar och möten. Vänta på läkarutlåtanden. Med jämna mellanrum ramlar mitt "fall" ner mellan stolarna. Överlämningar som inte fungerar, personer som inte gör det de sagt de ska göra. Jag väntar också på att bli bättre. Men hur vet man när man har vilat färdigt? Hur vet man när man borde komma igång så smått för att inte hamna i bakvattnet? Jag har känt mig bättre rätt länge nu. Jag vet inte längre om jag är trött för att jag väntar eller för att jag är utmattad.
Jag är så totalt anpassad till livet som arbetsoför att jag känner mig som en pensionär. Nu vet jag ju inte hur en pensionär känner sig (antar att även det är rätt individuellt, som allt annat), men jag känner igen mig i sånt som sägs om det tillståndet: Tiden går vansinnigt fort och man hinner ingenting. Om man har ett ärende under dagen, såsom en tid att passa, så känns det stressigt. Har man fler än fyra saker att komma ihåg när man ska handla så är det stor risk att man glömmer hälften. Man blir trött klockan 21:30 när man är på bjudning. Det känns hela tiden att "det är mycket nu". Man tillbringar oceaner av tid i sitt eget sällskap och börjar prata med sin husdjur som om de vore människor. Man har minutiös koll på hur man mår, hela tiden. Livet "därute" ter sig allt mer otäckt och obehagligt.
Så mycket tid har man att man roar sig med att rada upp alla preparat man tar (för att bli frisk) på köksbänken. Sedan roar man sig med att räkna ut vad allt det där kostar. Och sedan blir man en smula bitter när man tänker på hur lite man får i sjukpenning nu när det gått så lång tid på sjukskrivningen.
Ja se, det kan bli en riktigt grinig pensionär av mig, jag tränar duktigt och är på god väg!
Nåväl, jag ska inte sura. Jag är ju faktiskt inte kroniskt sjuk. Det är ju trots allt meningen att jag ska bli bra, åtminstone nästan, säger de. Jag gör vad jag kan faktiskt, så gott jag kan.
Man kan säga att jag är duktig flicka till och med när jag är sjuk, och tar ansvar för mitt tillstånd så mycket jag kan på egen hand.
Här får ni listan på hur jag tar ansvar i stort sett varje dag:
På bilden ser ni:
Ingefära, citron och honung - att göra immunstärkande dryck av.
D-vitamin - mot vinterdeppighet.
Oatly - iKaffe gjort på havre och rapsolja, istället för mjölk.
MSM - mot värk i leder.
Ocean's Alive - phytoplankton för ökad reparationsförmåga på cellnivå.
Kokosolja - utvärtes istället för konventionella krämer, deo med mera. Invärtes istället för stekolja och smör.
7-Keto DHEA - stärker ämnesomsättningen, piggar upp.
L-Tyrosine - aminosyra som bidrar till att stärka minne och koncentrationsförmåga m.m.
Strandnyponpulver - antiinflammatoriskt.
Fiskolja - inflammationshämmande och ökar hjärnkapaciteten.
Lactobakteria Bulk - renar, skapar rätt bakteriebalans och aktiverar tarmsystemet.
5-HTP - ökar serotoninnivån.
Hampaproteinpulver - naturligt protein.
Progesteronkräm - mot övergångsbesvär, PMS med mera. Höjer progesteronnivån och motverkar diverse "kvinnliga besvär".
Magnesiumspray - lugnar stresstillstånd, stärker skelett och tänder, stärker cellernas funktion, ger bra nattsömn.
Chiafrön, cashewnötter, pumpafrön, sesamfrön med mera - blandas i all mat dagligen.
Vidare om mat:
Kaffe - minskat till en kopp om dagen.
Alkohol - minskat till 1-3 glas öl/vin i veckan
Kött - slutat äta det helt, såvida det inte är vilt.
Vitt mjöl, vitt socker - undviker så mycket jag kan.
Ekologiskt - finns det så köper jag det alternativet.
Mjölkprodukter - undviker så mycket jag kan.
Mentalt:
Jag stillar mig så ofta jag kan. Det kan jag ofta. Jag är numera superstill.
Jag affirmerar.
Jag mediterar.
Jag rullar runt i vardagsrummet på min gymboll.
Jag stretchar nacken. Fast den krasar.
Jag går ute i naturen 2-3 timmar om dagen. Ser ut och beter mig som en skogsmulle.
Jag har begränsat min facebooktid, för att inte få för många splittrade intryck. Inte mer än 1-2 timmar per dag.
Jag vilar.
Jag ser glada naturdokumentärer på TV istället för blodiga deckare eller action.
Jag lyssnar på uppbygglig musik. P2 mest. Ibland lite kulturinslag från P1, för intellektets skull.
Jag undviker upprörande nyhetsinslag. Jag undviker med andra ord nyheterna.
Jag läser en del forskningsartiklar (kan allt nu om utmattnings- och stresstillstånd!) och politiska analyser (kollapsar världen än?), för att inte gegga ihop totalt i skallen.
Har dessutom:
Köpt ett antal behandlingar med kraniosakral terapi.
Ett antal besök hos naprapat.
Köpt en Tempur-kudde för nacken.
Börjat på Friskis&Svettisyoga.
Investerat i diverse kurser för att träna upp mig i andligt inre ledarskap, mindfulness med mera.
Varit hos en healer.
Konsulterat en hormonrådgivare.
Det känns som om listan är tillräckligt lång.
Jag behöver inte vara duktigare än så här.
Jag har gjort allt jag kan.
Nu får det tamejfan vända snart.
Jag är så in i märgen trött på att fixa biffen ensam.
Jag vill ha hjälp att komma igång!
Vad som helst, bara jag får reda på om jag kan komma igen!
(och härmed skickar jag denna min förfrågan till Universum, som ler kärleksfullt och svarar: "du fick just den hjälpen")
(för bara det faktum att jag skriver så här frenetiskt , istället för att ligga avsvimmad i soffan är ett bevis på att jag ÄR igång)
(tänk vad bra det är att skriva, man får liksom syn på en del!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar